Skådespelaren och journalisten Gert Fylking hade säkerligen utbrustit: Äntligen!
Det är nämligen inte varje dag som Skellefteå hamnar i partiledardebattens rampljus. Men onsdagen den 9 juni 2021 hände det.
Nåja, rampljus var väl att ta i. Men statsminister Stefan Löfven (S) nämnde Skellefteå i sitt öppningsanförande. Det var i samband med ett lite längre resonemang kring Sveriges helt nödvändiga gröna omställning.
Efter att, vid det här laget, ha lyssnat på partiledardebatter i 16 år – jag kan ha missat någon – säger jag därför som Fylking: Äntligen!
Att det skedde i samband med onsdagens partiledardebatt var någonting av en ödets nyck. Tidigare på morgonen hade Northvolt låtit meddela att kapaciteten vid fabriken i Skellefteå kommer att öka med 50 procent, från 40 till 60 gigawattimmar batterier per år.
På sitt sätt kom batterifabriken Northvolt att spela en av huvudrollerna i onsdagens partiledardebatt i riksdagen. Men i bakgrunden. Ett av många ämnen som diskuterades var nämligen energiförsörjningen, ett annat var behovet av en grön omställning.
Och där kommer Northvolt in i bilden, precis som Norrbottens ”gröna stål”.
Den diskussionen kan sammanfattas med orden: på energifronten intet nytt. Kärnkraftsförespråkare och kärnkraftsmotståndare har debatterat kärnkraften rätt länge vid det här laget. Med i princip samma argument.
Låt oss konstatera att det i dag saknas förutsättningar för att bygga ny storskalig kärnkraft. Det blir helt enkelt för dyrt.
Däremot är det ingen som kan sia om hur kärnkraftens teknikutveckling i framtiden kommer att påverka prisbilden. Det ska också bli intressant att följa utvecklingen av små modulära reaktorer. I till exempel Storbritannien har intresset för små reaktorer tagit fart på allvar.
Med inte mycket mer än ett år kvar till valet blev onsdagens partiledardebatt också en föraning om vilka frågor som kommer att bli heta.
Stora delar av debatten kom att handla om sjukvård, om lag och ordning, om invandring och integration, om skatter, om miljö och klimat och om ”marknadshyror”.
Johan Pehrson, Liberalernas gruppledare i riksdagen, som vikarierar för partiledaren Nyamko Sabuni så länge hon inte sitter i riksdagen, försökte föra in debatten på skola och utbildning. Men det var ingen som riktigt nappade.
Visst är det så att man saknar underfundiga och slagfärdiga politiker som Göran Hägglund (KD) och Jan Björklund (L) i debatten.
Johan Pehrson försökte (och lyckades) vid ett par tillfällen vara ”slängd i käften”. Som när han med hjälp av nationalsången ”Du gamla, du fria” försökte belysa skillnaden mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna är gamla, Liberalerna är fria.
I vanlig ordning kritiserade Moderatledaren Ulf Kristersson regeringen för att vara svag. Det skan han jugöra, som ledare för den borgerliga oppositionen.
Men den här gången tog angreppen inte lika hårt. De senaste dagarnas händelser har spelat Stefan Löfven väl i händerna.
Moderaternas och Sverigedemokraternas verbala kriminalpolitiska bredsidor kunde bemötas med den färska internationella polisinsatsen ”Trojan Shields” som lett till att ett stort antal misstänkta gängkriminella gripits världen över och i Sverige.
Om Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets förre partiledare, tillhörde den resonerande, lite lågmälda skaran, är Nooshi Dadgostar, den nuverande, av helt annat skrot och korn.
Uppenbarligen har partiet släppt frågorna om arbetsrätten sedan två LO-förbund och PTK gjort upp med Svenskt Näringsliv om arbetsrätten. I stället siktade hon in sig på den fria hyressättningen vid nyproduktion av lägenheter. Statsminister Stefan Löfven trasslade in sig i formsaker och detaljer. Då lyckades Annie Lööf, Centerpartiets ledare, bättre.
Men det ska säga att det är inte lätt att debattera med en person – i det här fallet Nooshi Dadgostar – som skarvar både här och där, som kommer med rent hittepå, som inte vill skilja på marknadshyror och fri hyressättning vid nyproduktion.
Och om Stefan Löfven tror att vi bluffar när vi säger att är beredda att fälla regeringen på hyressättningsutredningen, så tror Stefan Löfven fel, konstaterade hon och tillade: ”Mitt parti har historiskt använts som dörrmatta. Vi kommer inte att vara det längre.”
Att Vänsterpartiet flera gånger under innevarande mandatperiod gjort gemensam sak med de gamla "ärkefienderna” Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger att hon är beredd att gå från ord till handling.
Det borde ge Stefan Löfven problem med nattsömnen ett bra tag framöver.