USAs president Donald Trump har fattat flera beslut som drabbar HBTQI personer negativt.
För elfte året i rad firas Pride i Skellefteå. Det är en återkommande fest och i samband med tio-årsjubiléet i fjol skrev jag en text om min personliga och vår samhälleliga värderingsresa kring frågor om sexualitet och könsidentitet. Texten avslutade jag med dessa ord:
"Värderingar förändras hela tiden och vi som personer formar våra normer inom de sammanhang där vi lever. Det är inte konstigt att vi tänker och tycker olika. Just därför finns det heller inga garantier för att gårdagens segrar för inkludering och lika värde kommer vara morgondagens självklarheter. Värderingsresan måste fortsätta, för om den stannar upp landar den i det statiska tillstånd som heter intolerans."
Jag tänker mig att tolerans har två huvudingredienser. Den ena är att människor som är toleranta inte bara accepterar att andra är olika - man vill skapa spelregler i samhället som gör att olikheter kan fungera sida vid sida. Tolerans är en lösningsfokuserad hållning. Den andra ingrediensen i att vara tolerant är vilja uttrycka sina åsikter och perspektiv men också vara beredd att lyssna till och försöka förstå andra. Tolerans leder till nytänkande.
Uzbekistans Sitora Turdibekova får in en träff på Taiwans Lin Yu-ting under en match vid OS i Paris. Yu-tings deltagande var kontroversiellt eftersom hon vuxit upp som kvinna men med manlig kromosomuppsättning.
Det är helt klart ett uttryck för intolerans när Trump stänger dörren för amerikaner att ange ett tredje kön i passet. I dagens samhälle känns det jättekonstigt att människor ska tvingas in i dessa två sociala kategorier. Men samtidigt glömmer vi att Sverige redan har det som Trump vill. Juridiskt kan man bara vara man eller kvinna. Det är möjligt att byta juridiskt kön, och till sommaren kommer den lagen uppdateras, men alternativen man och kvinna består. Våra reaktioner på Trumps könsbeslut visar oss att Sverige har mer att göra för att forma regler som gör det lätt för olikheter att fungera sida vid sida.
Förbudet för transpersoner att delta i dam- och flicktävlingar är ju minst lika intolerant som könslagen, men frågan har en annan karaktär. Det finns goda skäl att ha separata tävlingar för män och kvinnor i många sporter. Men hur dessa gränser ska dras är inte självklart.
I fjol blev det omdiskuterat att de två boxarna Imane Khelif och Lin Yu-Ting fick medverka i Paris-OS. Bakgrunden var att båda idrottarna hade vuxit upp som flickor men har manlig kromosomuppsättning. Trump använde dem som ett exempel för att motivera sitt förbud mot transpersoner inom kvinnoidrotten.
Andreas Westerberg är Skelleftebo och politisk redaktör på Norran.
Men den som vill upprätthålla nån form av tolerans måste vara beredd att resonera mer sakligt och nyanserat än vad Trump och hans gelikar gör. Angelica Lindén Hirschberg är professor i obstetrik och gynekologi vid Karolinska institutet, men tjänstgör även som gynekolog åt svenska olympiska komittéen. Hon menar att gränser för vem som får ställa upp i kvinnotävlingar kan avgöras med vetenskap och fokusera på frågan om testosteronproduktion.
Hon skriver på DN-debatt (17/8 -24) att det inte har någon betydelse om en person är trans- eller inte. Det som har betydelse är om personen har vuxit upp med höga nivåer av testosteron och genomgått pubertet som liknar pojkarnas. Det är ytterst ovanligt, men förekommer att kvinnor växer upp med sådana förutsättningar.
Debatten om kvinnoidrott kan leda fram till att nya gränser dras upp. Nej, det blir kanske inte möjligt för en transperson att tävla mot andra kvinnor. Men det har stor betydelse vad skälet till en sådan gräns är – om den bygger på intolerans, eller är ett sätt att lösa problem och tänka i nya banor.
Låt oss fortsätta göra just det – leve toleransen – leve nytänkandet – leve Skellefteå Pride!