Med förbudet mot att bära med sig en väska kan säkerheten lättare upprätthållas, enligt polisens bedömning. Undantag kan göras för skötväskor och medicinväskor, samt för journalister. Övriga besökare måste lämna in sin väska – oavsett dess innehåll och påverkan på säkerheten.
Ett förbudets problem är att arrangören tvingas till skärpta krav utan att veta om det finns skälig anledning att tro att det finns en särskild hotbild mot evenemanget. Därmed blir åtgärden ett trubbigt verktyg i relation till dess inverkan på säkerheten. I stället skapar det praktiska problem för besökarna, som tvingas lämna ifrån sig tillhörigheter de normalt sett kan behöva bära med sig in.
Sedan tillkommer utmaningen med att arrangörer i regel delegerar förbudets tillämpning till ideellt arbetande personer. När jag själv stod i garderoben vid ett större evenemang uppstod flera situationer som blev en gråzon i efterlevnaden av förbudet. Jag upplevde att jag tillämpade förbudet inkonsekvent, vilket i regel sker efter när detaljerade förbud ska prövas av helt vanliga personer mot helt vanliga besökare, där man inte anar att det finns en specifik hotbild.
Så länge det finns en motiverad person att bryta mot förbud kommer det i regel att ske. I oktober förra året smugglades exempelvis en bengal in till Skellefteå Kraft Arena som senare antändes innan SHL-matchen. Incidenten skedde trots att besökarna både visiterades och var förbjudna att ta med en väska in till arenan. Det visar på att förbudet inte påverkar den laglydiga allmänheten, men det räcker med en persons avsikt att bortse från bestämmelser så blir förbudet menlöst i praktiken. Det blir därför vanliga människor som drabbas hårdast när staten inför åtgärder som begränsar allmänhetens frihet på det sätt som väskförbudet gör.
Den polisiära bedömningen av förbudet grundar sig av allt att döma mer på en diffus förhoppning än en distinkt förväntan att åtgärden får en god effekt över tid. Försöket till terrorattentatet 2010 och det fullbordade attentatet på Drottninggatan 2017, visar att otäcka terrordåd lika gärna kan ske på en gågata som under ett evenemang i en stor arena. Man kan räkna med att polisens krav på arrangörerna påverkar säkerheten i teorin i praktiken. Illdåd kommer trots allt att fortsätta ske, oberoende av dagens förbud att ta med sig en väska in till ett evenemang.
Nej, förbudet osar den typ av symbolpolitik som ofta föds i just en sådan osäker tid som den vi nu lever i. Åtgärden ser bra ut på pappret, samtidigt som ordningsmakten i detta fall slipper bevisbördan. För så länge som det kvarstår en allmänt höjd hotbild mot Sverige kommer förbudet sannolikt att kvarstå, enligt polisens lägesanalys.
Till polisens försvar kan åtgärden bidra till ökad säkerhet på särskilda platser och tillfällen under en begränsad tid. Men ett förbud bör vara undantaget och inte regeln. Det är lätt att tro på det motsatta när förbudet tillämpats en längre tid utan ett större motstånd.
Säkerhetsläget i Sverige ser inte ut att förbättras under den närmaste framtiden. Men detta faktum gör inte förbudet att bära med sig en väska till evenemang mer rationellt. När vi lever i osäkra tider bör vi hellre låta oss vägledas av sunt förnuft än ineffektiva förbud.