I dagarna är det ett år sedan de osannolika bilderna från Washington DC kablades ut över världen.
En folkmobb trängde igenom poliskedjan utanför kongressbyggnaden Kapitolium. Några hundra personer tog sig in genom dörrar och fönster. Det var först efter att förstärkning anlänt som polisen kunde rapportera: Situationen är under kontroll.
Dessförinnan hade presidentvalets förlorare Donald Trump hållit ett ökänt tal.
Han inledde med att konstatera att ”korrupta medier” vägrar vända på kamerorna för att de inte vill visa att ”hundratusentals människor” samlats för att lyssna på honom. Trump sa också att han aldrig kommer att ge upp, och att han aldrig kommer att gå med på att Joe Biden valts till USA:s president. Och upprepade anklagelserna om omfattande valfusk.
Medan han talade började anhängare tåga mot kongressbyggnaden, hjärtat i amerikansk demokrati.
Resten är, som det heter, historia.
Samtidigt är det en historia vi inte får gömma undan, glömma bort. Det som hände i Washington DC den 6 januari förra året visade med all önskvärd tydlighet vad vi redan vet; att demokratin skör, att det som hände hade kunnat hända i vilket land som helst.
Den gången kom vi undan med blotta förskräckelsen. Men …
För bara några dagar sedan brann det i den sydafrikanska parlamentsbyggnaden i Kapstaden. Myndigheter tror att branden varit anlagd. En misstänkt person har gripits. Ett angrepp på sydafrikansk demokrati – eller?
På betydligt närmare håll gungar det också under fötterna på demokratin. Framför allt i Ungern, men även i Polen. Där har auktoritära ledare blivit folkvalda för att sedan steg för steg montera ner demokratin.
Civil Rights Defenders konstaterar till exempel att sedan Viktor Orbán kom till makten 2010 har han och hans parti Fidesz ”systematiskt nedmonterat landets rättssystem och förändrat valsystemet för att se till att de vinner framtida val. Det blir svårare och svårare att kritisera regeringens agerande, eftersom mediers frihet och civilsamhället begränsas i allt större utsträckning.”
Så ser det ut i Ungern. I Polen har EU synpunkter på landets domstolsväsende. EU-domstolen har slagit fast att disciplinnämnden för polska domare strider mot EU-regler om oberoende domstolar.
Hälsotillståndet för den västerländska demokratin, som vi känner den, står och väger. Donald Trump lyckades till exempel med sociala och traditionella mediers hjälp skapa rätt förutsättningar och trycka på rätt knappar i rätt tid.
Det fick en exalterad massa, med olika bakomliggande intentioner, att tåga mot ett gemensamt mål.
Det finns många lärdomar som kan dras av stormningen av Kapitolium. Det som skrämmer är hur lätt det tycks vara att sätta den västerländska demokratin i gungning. För vi ska vara ärliga. Angreppet var ett angrepp på demokratin.
Utrikesmagasinet (Utrikespolitiska institutets nättidning) har intervjuat Åsa Wikforss (12/2 2021). Hon är filosofiprofessor och ledamot av Svenska akademin.
Med ”Därför demokrati – om kunskapen och folkstyret” följer hon upp sin uppmärksammade bok ”Alternativa fakta”.
Bland annat menar hon att ”vi måste prata mycket mer om varför demokratin är så bra – innan den nedmonteras” och att ”politiker i allmänhet måste undvika lockelsen att liera sig med populisterna.”
Så är det. Men om vi nu ska prata mer om varför demokratin är så bra är frågan varför den är så bra. Eller som Åsa Wikforrs uttrycker det i intervjun: ”Det räcker inte att bara tala om att alla vill ha demokrati. Det blir bara ett vackert, innehållslöst ord.”
Så varför demokrati?
Det finns det många svar på. Här är några: Demokratier krigar inte mot varandra, begår inte folkmord, har bättre folkhälsa, lägre spädbarnsdödlighet och så vidare. I en demokrati kan du leva det liv du vill leva, älska den du vill, lyssna på den musik du vill lyssna på, argumentera för sin sak. Leva ett liv i frihet och valfrihet.
Det är värt att tänka på när demokratin ifrågasätts. När dess belackare höjer tonläget i en oförsonlig retorik.
Året som gick, 2021, var ett oerhört händelserikt år i skuggan av coronapandemin. I skuggan av statsministrar som kom och gick.
Vi får inte glömma att det i dagarna är ett år sedan de osannolika bilderna från Washington DC kablades ut över världen.
Det var en påminnelse, som god som någon, om att demokratin inte kan tas för givet.
Den här gången hade vi tur, eller vad det nu var: vi och USA slapp undan med blotta förskräckelsen.
Nu är hög tid att berätta varför demokratin är så bra, så viktig. Innan den riskerar att nedmonteras.