Valrörelsen hamnade på villovägar i år igen

Tonläget har höjts. Det är förvisso sant. Men mycket smutsigare än förr om åren har årets valrörelse nog inte varit.

Söndagens val tycks bli en riktig rysare för Liberalerna. Frågan är om partiledare Pehrsons passion för politik kan rädda kvar Liberalerna i riksdagen.

Söndagens val tycks bli en riktig rysare för Liberalerna. Frågan är om partiledare Pehrsons passion för politik kan rädda kvar Liberalerna i riksdagen.

Foto: Björn Larsson Rosvall/TT Nyhetsbyrån

Krönika2022-09-10 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Krutröken är på väg att lägga sig.

Allt det som partierna i valrörelsen ville få sagt är snart sagt.

Man måste beundra alla de politiker, alla de frivilliga valarbetare som får det svenska demokratimaskineriet att rulla vidare. Oavsett parti.

Svensk demokrati står sig stark. Vi är inte bäst i världen, enligt det demokratiindex som The Economist sammanställer, men inte långt därifrån. Bara Norge, Nya Zeeland och Finland är mer ”demokratiska”.

Annat är det i länder som Nordkorea, Myanmar och Uzbekistan. Med flera auktoritära enpartistater. Om du säger fel saker, tänker fel tankar så riskerar du att fängslas för dina åsikters skull.

Vi ska vara rädda om vår demokrati. Det gör vi bland annat genom att gå och rösta. 2018 låg valdeltagandet i riksdagsvalet på drygt 87 procent. Det är på många sätt ett styrkebesked. Vad man skulle kunna önska sig är att fler engagerar sig i demokratin mellan valen.

Vad minns vi av valrörelsen 2022?

Det finns de som menar att den har varit ovanligt smutsig. Att tonläget successivt har höjts.

Det är sant. Men mycket smutsigare har den nog inte varit. Vi får inte glömma bort att med den hastighet som påhopp och verbala grodor sprids i sociala medier så finns det anledning att tro att valrörelsen upplevts som smutsigare än vad den egentligen har varit.

Årets valrörelse har också varit förskonad från större politiska skandaler, som dataintrångsskandalen 2006 när Folkpartiet kom över inloggningsuppgifter och olovligen tog del av information från Socialdemokraternas interna nätverk.

Eller den S-tjänsteman som i samma valrörelse skickade mejl till journalister i vilka Fredrik Reinfeldts heder och samvete ifrågasattes.

Däremot har de verbala fadäserna, eller vad man nu väljer att kalla dem, avlöst varandra.

Min lista toppas av Tobias Andersson, Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson, och hans Twitterinlägg: ”Välkommen till återvandringståget. Du innehar en enkelbiljett. Nästa stopp, Kabul!”

Texten var en kommentar till ett tunnelbanetåg som tapetserats med Sverigedemokraternas färger och logga.

En annan som understundom borde tänka på hur hon formulerar sig är Magdalena Andersson (S). Hennes ”Somalitown” är ett annat verbalt lågvattenmärke. Sedan kan man ju också tänka så här: Om Magdalena Andersson inte vill ha ”Somalitowns” i Sverige, varför har hon och hennes parti då ägnat decennier åt att skapa just det?

Listan hade kunnat göras oändligt mycket längre.

Generaliserande kan man säga att ju närmare valet, desto lägre nivå på inläggen. Den politiker som vill lägga ut texten, försöka förklara skeenden göre sig icke besvär. Det ska vara snabbt och rappt. En utveckling som media i hög grad bidragit till.

Vad som också är svårt att glömma är alla de sverigedemokratiska politiker som i dåtid och/eller nutid sagt sitt hjärtas mening – och sedan fått lämna politiken. Nu senast Sonja Hellström, Sverigedemokraternas toppnamn i kommunvalet i Norsjö, som enligt Expressens och Expos granskning under flera års tid spridit nazistisk propaganda på sociala medier (8/9 2022).

Alla tycks så här, dagarna innan valet, vara eniga om att Jimmie Åkesson (SD) inte kommer att bli statsminister. Tack och lov för det. Däremot finns det en uppenbar risk att partiet får ett betydande inflytande över politiken. Det finns anledning att känna oro.

Förhoppningsvis tar Liberalerna, i ett tänkt borgerligt regeringsalternativ, på sig uppgiften att värna de liberala och socialliberala värdena, agera vakthund, försvara och slå vakt om samvetsfrågorna.

Det ska förresten Liberalerna göra i vilken politisk konstellation de än må agera. Både i majoritet och i opposition.

Det ska förresten bli spännande att se om Johan Pehrson, den nya partiledaren, och hans passion för politik kan rädda kvar Liberalerna i riksdagen. Med ett par dagar kvar till valet ser det lovande ut.

Liberalerna behövs i ett borgerligt regeringsalternativ. Där behövs det ett parti som vill kombinera marknadsekonomi och socialt ansvar.

Vad minns vi av valrörelsen 2022?

Själv kommer jag att minnas det högt uppskruvade tonläget. Tillsammans med de grodor som hoppat ur inte minst sverigedemokratiska munnar den senaste tiden. Och så Liberalernas kamp för politisk överlevnad.

Det brukar sägas att i krig och kärlek så är allt tillåtet. Översatt till årets valrörelse blir det att allt är tillåtet i politik och kärlek.

Så må du senast kl 20 på söndag (11/8 2022) ha varit och röstat. Själv förtidsröstade jag.