Det var andra tider.

Tider när många Skelleftebor kastade avundsjuka blickar på Umeå.

Så var det när jag flyttade till Skellefteå för snart 30 år sedan. Så hade det varit långt innan dess.

Insändarsidorna var fyllda med jeremiader. Skribenter som klagade bittert på sakernas tillstånd i en allvarlig ton av ihållande invektiv.

Umeå hade fått universitetet, de hade fått universitetssjukhuset, de hade fått regionkansliet (då landstingskansliet), de hade fått länsstyrelsen, de hade fått Botniabanan. De hade fått statliga jobb. De hade fått i princip allt.

Till och med ett SM-guld i ishockey 1987.

Ikea valde Umeå framför bland annat Skellefteå. Det ska dock sägas att kommunen inte lade ner alltför mycket energi på att få det stora möbelföretaget till Skellefteå. Minns jag rätt var den kommunala arbetsinsatsen noll och intet.

Stort jubel utbröt när den ”snälla” socialdemokratiskt ledda regeringen meddelade att Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd skulle placeras i Skellefteå. Statsrådet Ardalan Shekarabi (S) kom på besök och fick vara kung för en dag, eller i någon vecka.

När man talar om, skriver om Skellefteås nutidshistoria finns det ett före och ett efter. Ett före och ett efter batterifabriken Northvolt.

Mycket av den tillväxt som tidigare var centrerad till Umeå med omnejd har i dag flyttat 14 mil norrut. Det startas företag som aldrig förr, det byggs bostäder. Artister som förr inte ens tänkte tanken att stanna till i Skellefteå spelar nuförtiden frekvent i kulturhuset.

Ett sätt att mäta en kommuns fram- och motgångar är att titta på befolkningsutvecklingen. Det var länge sedan Skellefteborna blev fler, nu blir de det. Ett annat sätt är att titta på arbetslösheten. I Skellefteå ligger den på en historiskt låg nivå.

Ett tredje sätt är att titta på bostadsbyggandet. Det ger en god inblick på vilken nivå framtidsutsikterna ligger.

Varje år sammanställer Länsstyrelsen i Västerbotten vilka förväntningar på bostadsbyggandet som länets kommuner har.

Skellefteå har högtflygande planer. Under 2022 och 2023 ska 3 060 bostäder påbörjas. Statistiken säger att det i genomsnitt bor 2,2 personer per hushåll. Enkel matematik säger att vi skulle bli drygt 6 700 fler Skelleftebor i år och nästa år.

Med Skellefteå menas kommunen, inte staden.

Intressant att notera är att merparten av bostadsbyggandet under 2022 och 2023 kommer att ske i Skellefteå, inte Umeå som brukligt är.

Av 5 372 planerade bostäder hamnar 3 060 i Skellefteå. En imponerande utveckling i en kommun som inte för så länge sedan blödde befolkningsmässigt. Eller som länsstyrelsen skriver i bostadsmarknadsanalysen: ”Det är mer än vad som hittills har byggts i kommunen under hela 2000-talet och utgör hela 57 procent av det totala antalet bostäder som bedöms påbörjas i länet under 2022 och 2023.”

Om detta kunde Norran berätta i slutet av förra veckan (24/6 2022).

Det finns nästan alltid en djupt rotad rivalitet mellan närliggande städer. Oavsett om de är jämnstarka eller inte.

Det är en rivalitet som inte sällan kanaliseras till sport och idrott. I Skåne är rivaliteten mellan Malmö FF och Helsingborgs IF snudd på legendarisk. I Västerbotten handlar det om Skellefteå AIK mot Björklöven.

Det är bra med rivalitet. I varje fall den som håller sig inom anständighetens gränser och lagens råmärken. Rivalitet skapar en konkurrenssituation, som skapar, inte bara avundsjuka utan också, vad viktigare är, samhällsutveckling och innovation.

Skellefteå är på väg att dra förbi Umeå i bostadsbyggandet. En indikation på att kommunen de närmaste åren kommer att växa snabbare än Umeå befolkningsmässigt. ”Lillebror” Skellefteå har blivit större. Vilket gör att det kan ställas helt andra krav på ”storebror” Umeå.

Fler universitetsutbildningar från Umeå till Skellefteå. Varför inte vårdrelaterade sådana? Det lokalkontor som Region Västerbotten skulle öppna i Skellefteå, när kritiken mot regionens centralisering var som hårdast, behöver aktualiseras igen. Varför inte permanent lokalisera delar av verksamhet hit. Lasarettet behöver en egen sjukhusledning, och den ska befinna sig på plats i Skellefteå.

Mer av Region Västerbottens pengar till vägar behöver hamna i den norra länsändan. Och så vidare, och så vidare …

Men framför allt behöver den osunda konkurrens som trots allt finns mellan Umeå och Skellefteå – och då menar jag inte den på allehanda idrottsplatser – bli om inte sund så i varje fall sundare.

För det som är bra för Umeå är bra för Skellefteå, och det som är bra för Skellefteå är bra för Umeå. Ett faktum som fler nog behöver inse.