Tänd några tomtebloss av vänlighet

Ofrivillig ensamhet gör ont, men kanske extra ont i juletid.
Ofrivillig ensamhet gör ont, men kanske extra ont i juletid.

De som varit ensamma jul efter jul glöms bort bland alla coronarestriktioner.

Krönika 21 december 2020 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Hon lät ledsen.

Damen som ringde.

Folkhälsomyndigheten hade just skärpt tonen inför julhelgerna.

Men hon var inte ledsen för att julen skulle bli annorlunda. Hon var ledsen för att den skulle bli precis som vanligt.

Det var länge sedan julfirande med familj, släkt och vänner.

Det lackar mot jul. Det ljus i tunneln som syntes i somras har slocknat. Kurvorna pekar åt fel håll.

Det suckas och det pustas i slott och i koja. Vi tycker lite synd om oss själva, vi känner för alla de familjer som inte kan fira jul som de gjort de senaste 20–30 åren. Media tycker också synd om dem. Lite melankoli säljer.

Men om det är någon/några vi ska tycka synd om så är det de som lever på samhällets skuggsida. De som är ensamma, de som är bostadslösa, de med psykiatriska diagnoser, de med en missbruksproblematik.

De som stadsmissionen och kyrkan öppnat sina dörrar för. År efter år. Lite julmat, lite värme, lite julgemenskap.

Det är de som vi borde tänka på. Lite mer. Inte bara julen 2020 utan även kommande jular.

Det var det som damen som ringde hade i åtanke. Det var det som hon var ledsen för. Att de som varit ensamma jul efter jul mer eller mindre glömts bort bland alla coronarestriktioner.

Julens budskap om gemenskap och glädje är svårt att ta till sig för den som tvingas fira i ensamhet.

Hade vi kunnat göra någonting annorlunda?

Självklart hade saker och ting kunnat göras på annat ett sätt. Allting kan göras annorlunda. Men frågan är om det hade hjälpt. Det vet vi inte, det kommer vi aldrig att få veta.

Det vi däremot kan säga, det vi med säkerhet vet, är att många av de coronarelaterade beslut som regeringen tog i höstas handlade om lättnader. Trots att smittspridningen ökade.

– Feltajmade beslut, säger Niklas Arnberg, professor i virologi, Umeå universitet, till Sveriges Television. Feltajmat i relation till hur virus smittar under höst och vinter.

Hade det sett annorlunda ut om vi gjort annorlunda? Det vet vi inte, det kommer vi aldrig att få veta.

Nu ser världen ut som den gör. Det bästa vi kan göra är att göra det bästa av situationen.

Tänka på alla de som är ensamma. De som är ensammare än vanligt. Slå en signal extra. Kolla hur dina anhöriga, dina nära och nära, som du inte kan besöka, mår.

Julens budskap anno 2020 blir att försöka sprida lite ljus i mörkret där mörkret är som mörkast. Och naturligtvis följa coronarestriktionerna.

Ämnen du kan följa