Man kan reta sig på mycket.
Personen i mobiltelefonen var upprörd. Av rösten att döma en man i övre medelåldern. Han sa att han bodde i ett småländskt samhälle.
Det som fått honom att stapla invektiven på varandra var en ledare i Norran. Den handlade om behovet av en ny kustnära järnväg, om Norrbotniabanan.
– Ni behöver banne mig ingen ny järnväg. Satsa i södra och mellersta Sverige, där människor bor, formligen skrek han.
Om samma person ringt i dag hade han förmodligen – i minst lika kärnfulla ordalag – uttryckt sin åsikt om elområdena. Att det är helt oacceptabelt att elen är så dyr i södra Sverige jämfört med norra.
Enskilda personers åsikter om norra Sverige behöver man inte bry sig om. Men när de letar sig in i maktens korridorer gäller det att vara på sin vakt. När synen på Norrland blir i det närmaste kolonial. När det tas utan att ge tillbaka.
Det som tankemässigt borde vara simpelt har visat sig vara ack så svårt.
Vad många ”sörlänningar” än säger så är det inte den ”billiga” elen i norra Sverige som är problemet. Det är att det i södra Sverige inte finns tillräckligt med elproduktion för att täcka behovet. Alltså löses kapacitetsbristen bäst genom ny elproduktion i södra Sverige.
Det är bara det att flera sydsvenska kommuner tycker att ”förfulande” vindkraftverk kan placeras någon annanstans. Förslagsvis i norra Sverige. För där brukar det blåsa, och där är det inte så många som störs av ”vindsnurrorna”.
Åter denna horribla syn på nordligaste Sverige. En syn som gränsar till ren kolonialism.
Det går heller inte att bortse ifrån att fyra av tio kärnkraftsreaktorer stängts ner sedan 2011.
Eftersom de låg i södra Sverige har det skapat en ojämn elproduktion. El måste överföras från vattenkraften i norr, men överföringskapaciteten är inte tillräckligt utbyggd.
Socialdemokraterna och Moderaterna har lanserat förslag om högkostnadsskydd för elpriset. Men det löser inga problem. Hushåll och företag kommer inte att ha incitament att se över sin elkonsumtion.
En sänkning av energiskatten, som bland annat Liberalerna och Sverigedemokraterna föreslagit, är därför att föredra. Prissignalen finns kvar, men bördan blir lättare för hushåll och företag.
Vi måste bygga ut vindkraften, vi måste bygga ut kärnkraften, vi måste energieffektivisera mera.
Men vi måste också förändra den gängse synen på Norrland som en aldrig sinande källa till välstånd för övriga Sverige.
Det som i vanligt tal benämns kolonialism.