Mindre snö, mer slask.
I takt med klimatförändringarna blir snösäsongen successivt allt kortare.
Det drabbar inte bara flera av de klassiska vintersporterna. Det drabbar även turistnäringen.
Om jordens uppvärmning fortsätter som i dag – plus tre grader fram till sekelskiftet – kommer till exempel Åre att ha en månad kortare vinter om 70 år. Tidsperspektivet kan tyckas långt men klimatförändringarna pågår hela tiden. Förutsättningarna blir successivt sämre.
Besöksnäringen är en av Sveriges basnäringar och står för en växande del av Sveriges ekonomi och sysselsättning. För några år sedan, innan coronapandemin, omsatte svenska och utländska turister närmare 300 miljarder kronor (2016).
Köpstarka vinterturister omsätter en betydande del av den summan.
SMHI har på uppdrag av SVT Sport tagit fram siffror för tio klassiska vintersportorter i Europa. Två är svenska: Åre och Falun.
Enligt prognosen tappar Åre 30 dagar med snö på marken, Falun 27. En annan klassisk skidort som ligger illa till är Oslo.
Det är lätt att måla upp en alltför mörk bild. Utvecklingen är allvarlig. Inte bara för vintersporterna och vintersportturismen utan för hela planeten. Men det finns hopp. Det är inte för sent att bromsa utvecklingen. Men då måste rätt saker göras i tid.
Grundläggande är att nå upp till Parisavtalets mål om att hålla den globala uppvärmningen långt under två grader och sträva efter att begränsa den till 1,5. Nu är det mycket som pekar på att temperaturökningen inte stannar där. Utan landar på plus tre grader.
Och då blir vintrarna kortare och varmare. Bristen på natursnö blir ännu större än vad den är i dag.
Snökanonerna mullrar. Något som kan påverka de sjöar och vattendrag där vattnet till snötillverkningen tas.
I augusti 2018 satte sig Greta Thunberg utanför Sveriges riksdag med ett plakat med texten ”Skolstrejk för klimatet”.
Skolstrejken kan man ha synpunkter på. Men vad Greta Thunberg gjorde var att hon satte fokus på klimatet. Hennes aktion inspirerade ungdomar i flera länder att genomföra liknande demonstrationer.
Den typen av engagemang är viktigt.
Precis som skidskyttestjärnan Sebastian Samuelssons.
Till SVT Sport (19/1 2022) säger han: ”Vi kanske ska tänka på vilka resor som är viktiga att göra och inte. Måste vi åka på cykelläger till Kreta i maj eller kan vi vara kvar hemma? Måste vi vara på tre–fyra orter varje månad under världscupsäsongen eller kan vi göra som vi faktiskt gjorde under coronaåret och komprimera resandet för miljöns skull? Det är sådana grejer som jag tycker man måste tänka på.”
Han har rätt. Och han utnyttjar sitt namn, sitt varumärke, för att föra ut sina åsikter.
Den typen av idrottsmän och -kvinnor behövs. Profilerna som tar ställning. Därmed inte sagt att man måste hålla med.
Om ungefär två veckor inleds de 24:e olympiska vinterspelen i Peking. I ett Kina där respekten för de mänskliga rättigheterna är minst sagt bristfällig. I ett Kina där fler människor avrättas än i all världens övriga länder tillsammans, och så vidare.
Många olympier tiger. För dem handlar OS bara om sport.
Men inte för Sebastian Samuelsson. Som aldrig varit rädd för att dela med sig av sina åsikter. Om dopning, om Kina. Bland annat.
Eller som han säger till SVT Sport (28/11 2020): ”Jag har sett det som mitt ansvar att faktiskt bredda horisonten och inte bara prata om hur många träffar jag har på skjutvallen.”
Med fler som tänkte så hade världen kunnat vara en lite bättre plats att leva på.
Lite mer demokratisk och rättvis, kanske lite mer snörik också.