En ledande socialdemokrat hörde av sig.

Jo, det händer att de gör det. För även om våra politiska åsikter ofta går isär så finns det en grundläggande respekt för varandras ställningstaganden. Vi brukar ha en väl fungerande dialog.

Tyvärr är det inte alltid som det demokratiska samtalet, den demokratiska dialogen fungerar.

Vilket inte minst brukar visa sig i valtider. Så även i Skellefteå. Det finns krafter i rullning som inte värnar demokratin.

Den ledande socialdemokraten som hörde av sig var Daniel Ådin, kommunfullmäktiges ordförande. Han var ledsen, upprörd och arg. På ren svenska: han var förbannad.

Vilket inte är speciellt svårt att förstå.

Daniel Ådin är en rutinerad politiker och valarbetare. Han har varit aktiv i alla valrörelser sedan 1988. Det var på den tiden som Socialdemokraterna i riksdagsvalen, per automatik, samlade över 40 procent av rösterna. När den politiska krutröken hade lagt sig efter valet kunde Ingvar Carlsson i lugn och ro bilda regering med stöd från dåvarande Vänsterpartiet kommunisterna (VPK).

I regeringsförklaringen uttalade statsminister Carlsson att det var regeringens föresats och ambition att ”söka breda lösningar i frågor som var av betydelse för vår nationella säkerhet”.

Den ledande socialdemokraten som hörde av sig hade goda skäl att vara förbannad. Socialdemokratiska valaffischer har på något märkligt sätt bara försvunnit. Ett försvinnande som i sig kan vara ett brott. I mer omfattande fall kan påföljden till och med bli fängelse.

Så här skriver Daniel Ådin bland annat i sitt mejl: ”I år verkar det finnas en organiserad grupp – eller en väldigt dedikerad individ – som inte bara förstör utan också stjäl våra skyltar.” Han fortsätter: ”Vi har förlorat en hel uppsättning skyltar i Skelleftehamn, längs Skråmträskleden, till och med i Lillkågeträsk och i Drängsmark. Jag misstänker att det är så på fler platser.”

Det är en sak när någon överförfriskad person, med för många öl i högerbenet, sparkar omkull en valaffisch. Den går att ställa upp igen. Det är en helt annan sak när affischerna blir stulna, när de försvinner. De är dyra att tillverka och svåra att leverera inom några dagar.

Nu tycks inte Socialdemokraterna i Skellefteå vara ensamma om att vara drabbade. Landet runt vandaliseras och försvinner valaffischer. I Kalmar fick Socialdemokraterna till slut nog och polisanmälde att deras valaffischer stulits och vandaliserats. I Södermanland vittnar flera politiska partier om detsamma, och misstänker att vandaliseringen kan ha skett på ett systematiskt sätt, rapporterar P4 Sörmland.

Det svenska språket har många användbara substantiv för dumheter av det här slaget. Det är ett angrepp på den svenska demokratin, ett angrepp på det fria ordet. Det är ett angrepp på hela det svenska samhället.

Vem och/eller vilka som står bakom bortförandet av valaffischerna får andra spekulera i.

Vad som är viktigt är att vandaliseringen och bortförandet av valaffischerna upphör, att Socialdemokraterna får en möjlighet att genomföra sin valrörelse enligt plan. I den planen ingår självfallet valaffischerna.

Från bortförda valaffischer till bokbål må steget vara långt. Men …

Det första kända bokbålet ägde rum i Kina 213 år före Kristus, det mest kända ägde rum i Berlin 1933, när 40 000 människor samlades för att bränna böcker. Sveriges mest ökända bokbål tillskrivs medlemmar ur det högerextrema och nationalistiska partiet Nationalistisk Front. De brände under uppmärksammade former böcker utanför skånska Höör i mitten av 1990-talet.

Det har alltså bränts böcker, många gånger och i stor skala, innan den högerextrema politikern Rasmus Paludan började tända eld på koraner. På onsdagskvällen (24/8 2022) gjorde han det i Skellefteå. Tumult utbröt.

Man kan säga mycket om Rasmus Paludans åsikter, om hans koranbränningar. Men det tänker jag inte göra. Jag vill inte ge honom mer uppmärksamhet än vad som nödvändigt är. Nöjer mig därför med att kraftfullt ta avstånd och konstaterar att provokation är en betydande del av hans strategi. Det bästa motdraget hade därför varit att ignorera honom. Vilket jag härmed gör.

När det utbryter kravaller, när stenar kastas mot Paludan har han uppnått sitt syfte: att påvisa att alla muslimer är intoleranta och våldsamma. Vilket de naturligtvis inte är. Däremot blir de våldsamma motdemonstranterna extremisten Rasmus Paludans ”nyttiga idioter”. Den skada som de tillfogar helt vanliga svenska muslimer kommer att ta tid att reparera.

Och så länge Paludan möts av stenkastning och tumult kommer han att komma tillbaka, fortsätta sätta eld på Koranen Sverige runt.