Rimligen borde en bostadsminister ha lite tankar och funderingar kring svårigheterna att få ett banklån för att bygga ett nytt eller renovera ett gammalt hus på landsbygden.
Men bostadsminister Johan Danielsson (S) vill ingenting säga. Han ställer inte upp på någon intervju.
Rimligen borde en civilminister – som sorterar under finansdepartementet – ha lite tankar och funderingar kring svårigheterna att få ett banklån för att bygga ett nytt eller renovera ett gammalt hus på landsbygden.
Men civilminister Ida Karkiainen (S) vill ingenting säga. Hon ställer inte upp på någon intervju.
Rimligen borde en landsbygdsminister ha lite tankar och funderingar kring svårigheterna att få ett banklån för att bygga ett nytt eller renovera ett gammalt hus på landsbygden.
Men landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S) vill ingenting säga. Hon ställer inte upp på någon intervju.
Så gick det för Norranjournalisten Lennart Enkvist, lokalredaktör i Norsjö och Malå, när han ville skriva om svårigheterna att få ett banklån för den som vill bygga ett nytt eller renovera ett gammalt hus på landsbygden (Norran 6/4 2022).
Men vi börjar med att backa bandet. Till mars 2019.
På uppdrag av den statliga landsbygdskommittén presenterar Boverket ”förslag på åtgärder som kan underlätta finansiering av bostadsbyggande på landsbygden”. Ett av förslagen går ut på att det införs ett statligt topplån där en eventuell förlust på lånet fördelas mellan staten, kommunen och det låntagande hushållet.
Ett sätt att göra det lättare att få låna pengar för den som vill bygga och bo på landsbygden. Inte minst viktigt i tider som dessa när trycket på bostäder i Skellefteå nått oanade höjder.
Och även som det skulle gå att ordna så vill inte alla bo i städer.
Boverket sa sitt för över tre år sedan. Om regeringens senfärdighet är resultatet av att förslaget är politiskt kontroversiellt, eller om det handlar om bristande intresse för landsbygdspolitiken låter jag vara osagt.
Nu ska det också i ärlighetens namn sägas att det inte bara är socialdemokratiska ministrar som tiger. Tigandet har börjat bli en sjukdom. Det stora problemet med det är att om inte journalister kan ställa politiker och andra makthavare till svars – vem ska då göra det?
Till slut skickade dock bostadsminister Danielsson fram sin pressekreterare Tobias Eke Vestergren.
I ett mejl till Norran skriver han: ”Frågan om statliga topplån för att bygga och bygga om bostäder på landsbygden är högst aktuell i den allmänna debatten och Boverkets rapport Finansiering av ny- och ombyggnad av bostäder på landsbygden bereds fortfarande inom Regeringskansliet. I nuläget kan vi inte säga mer än så.”
Ett politiskt intesvar efter att förslaget legat på regeringens bord i mer än tre år.
För inte alltför många år sedan var Sverige det land i Europa som urbaniserades snabbast. Så är det inte längre. Vindarna har delvis vänt.
Men fortfarande är landsbygden sårbar. Utbudet av affärer och service är begränsat. Skolorna är få och dyra att driva. Avstånden är långa. Bredbanden inte speciellt ”breda”.
Det här är frågor som politiken – på riksnivå, regionnivå och kommunnivå – har att lösa. Givet att politikerna vill att lands- och glesbygden inte bara ska överleva, utan också utvecklas.
Urbaniseringen har gjort de glest befolkade delarna av Sverige mer eller mindre beroende av olika stöd.
Det är ett halvår kvar till valet. Röstfiskandet har redan börjat.
Till och med Kristdemokraterna har visat ett nyvaket intresse för människorna utanför storstäderna.
De pratar om ”det svenska hjärtlandet”, en terminologi hämtad från USA där begreppet ”heartland” syftar på staterna i mellanvästern, som huvudsakligen präglas av jordbruk, naturresurser och rurala samhällen.
Sverigedemokraterna har utsett Mattias Karlsson, en av partiets mest erfarna politiker, till talesperson i landsbygdsfrågor.
Slaget om lands- och glesbygdens väljare har startat. De blir intressanta vart fjärde år när det lackar mot val.
Kanske speciellt i år för enligt Anders Lidström, professor emeritus i statsvetenskap vid Umeå universitet, kan det mycket väl bli landsbygdsväljarna som avgör höstens val (Dagens Nyheter 14/8 2021).
Däremellan, mellan valen, nonchaleras lands- och glesbygden. Mer eller mindre, beroende på parti.
Det hade varit tacknämligt om lands- och glesbygdsfrågorna fått större utrymme mellan valen. En bra start på det hade varit att regeringens ministrar gjorde sig lite mer tillgängliga, ställer upp på en intervju, trots att deras tidsschema är fullspäckat.