Norra Sverige har rätt ofta blivit styvmoderligt behandlat.
Norra Sverige har rätt ofta setts som den tärande delen av landet.
Trots malmen, vattenkraften och skogen. Trojkan som byggde Sverige, som gjorde landet rikt.
Godsägaren och friherren D T von Schulzenheims ord i 1862–1863 års riksdagsdebatt har blivit något av ett epitafium över synen på norra Sverige: ”Och icke tjänar det till något att lägga järnvägar tvärs öfver dessa berg och floder, upp och utför höga backar och öfver stora, dyrbara broar för att erhålla några lass smör och ripor.”
Det som diskuterades då var järnvägsbyggandet från Gävle och norrut.
Det som diskuteras nu är järnvägsbyggandet från Umeå och norrut. Med lite färre fördomar förvisso. Men varken borgerliga eller socialdemokratiskt ledde regeringar kan känna sig nöjda med hanteringen av Norrbotniabanan.
För nu är det i norra Sverige det händer. Och det händer snabbt och mycket.
Enligt en dagsfärsk notering ska 1 070 miljarder kronor investeras de kommande decennierna. I centrum står tillverkningen av fossilfritt stål, batteritillverkning och grön elförsörjning och i kulisserna finns de stora fordonstillverkarna med växande klimatkrav.
Peter Larsson är seniorrådgivare vid Sveriges Ingenjörer och ledamot av Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA). Han är också näringslivsdepartementets samordnare för de stora expansioner och nysatsningar som genomförs i Norr- och Västerbotten.
Har du lyssnat på honom minns du säkert hans upp-och-ner-vända Sverigekarta. För det är precis vad som har hänt. Investeringarna i norra Sverige har vänt upp-och-ner på landet, radikalt förändrat perspektivet.
Mitt i en serie webbinarier om infrastruktur, arrangerade av Byggföretagen, hade turen på onsdagen kommit till norra Sverige.
Frågan var: Sitter norra Sverige på svaret på framtidens klimatutmaning?
Svaret är: Ja. Om rätt saker görs i rätt tid.
Det bollades med siffror i en helt annan division än brukligt är. Till och med sett ur ett europeiskt perspektiv.
Ett exempel: När LKAB ställer om tillverkningen, från järnmalmpellets till koldioxidfri järnsvamp, är det Sveriges genom tiderna största industrisatsning. Det kommer att minska Sveriges utsläpp med 35 miljoner ton eller 2/3-delar.
Ett annat exempel: När produktionen vid H2 Green Steel i Norra Svartbyn utanför Boden är igång med att framställa stål i en fossilfri process behöver de energi motsvarande hela Malmö.
Ett tredje exempel: Orderböckerna hos Northvolt i Skellefteå är välfyllda. Redan innan anläggningen är igång, redan innan det första batteriet tillverkats, har batterifabriken tecknat orders på 230 miljarder kronor.
Redan i dag har Norr- och Västerbotten Sveriges lägsta arbetslöshet. Redan i dag har Norr- och Västerbotten flest utstationerade arbetstagare – arbetare som under en begränsad tid utför arbete i Sverige – näst efter de tre storstadsområdena.
Många nya jobb skapas: LKAB 3 000, bara under uppstartsfasen, Northvolt 3 000, H2 Green Steel 1 500. Räknar man sedan in ”faktor 2,6”, att varje nytt industrijobb skapar ytterligare 2,6 jobb, hamnar vi på 27 000 nya arbetstillfällen.
Det är lätt att gräva ner sig i siffror.
Siffror är förvisso ett bra mått på aktivitet, men för att komma dit behövs det ett väl fungerande samhälle.
Vi behöver bli fler. En gång i tiden fick folk betalt för att flytta från norra Sverige. Nu borde kanske folk få betalt för att flytta hit. Det behövs förutsägbarhet och att projektet håller tidtabellen. Det behövs kunskap och en väl fungerande infrastruktur och det behövs mod.
Och någon gång måste lokalpatriotismen, avundsjukan begravas, förpassas till historieskrivningens annaler. Nu är en bra tid för det.
För det som är bra för Skellefteå är bra för Umeå och tvärtom.
Och det som är bra för Norrbotten är bra för Västerbotten och tvärtom.
Det har öppnats ett fönster av enorma möjligheter, som Västerbottens landshövding Helene Hellmark Knutsson uttryckte det.
För att alla spännande projekt ska kunna förverkligas behövs det djupgående samarbete över kommungränser, över länsgränser.
Universiteten i Umeå och Luleå, med filialer i Skellefteå, behöver skräddarsydda utbildningar för det gröna näringslivets behov.
Men det behövs också större insikt, kunskap och förståelse från sydligare svenska nejder kring vad som händer här uppe i norr och hur det kommer att påverka Sverige.
Satsningarna på tung industri gör till exempel att norra Sverige inte kommer att kunna skicka lika mycket el till de södra delarna.
Däremot kommer norra Sverige att kunna bidra till byggandet av ett nytt, hållbarare Sverige.