Som kommunfullmäktigeledamot ska man komma väl förberedd till mötet, ha läst igenom handlingarna, tagit ställning.
I begynnelsen av min journalistiska bana, i en mindre kommun i Skåne, med ett nedlagt kärnkraftverk, hände det att ledamöter sprättade upp kuvertet med handlingarna på plats. Sådana dumheter har jag sluppit beskåda i Skellefteå.
I skuggan av coronapandemin, digitalt och på distans, samlades kommunfullmäktige i Skellefteå på tisdagen.
Den här gången skulle det förvåna storligen om någon av kommunfullmäktiges ledamöter lusläst handlingarna. Ögnat igenom dem, ja, läst det mest intressanta, ja, men inte lusläst den digra luntan på 709 sidor.
Vårt samhälle utvecklas. Ärendena som ska avgöras blir mer och mer komplicerade och komplexa. Nya lagar tillkommer.
Att inte ha läst alla 709 sidor på knappt två veckor – handlingarna skickades ut den 18 mars – må vara dem förlåtet.
Vi behöver med jämna mellanrum sända en tacksamhetens tanke till alla politikens gräsrötter – politisk hemvist i det här fallet är helt oväsentligt – som offrar en betydande del av sin fritid för någonting som de tror på. Vilket jag härmed gjort.
Vi behöver också fundera på hur vi säger det vi vill förmedla. Man blir uppriktigt sagt både ledsen, arg och på ren svenska förbannad när politiker, makthavare och offentliga personer hatas så till den mildra grad att de hotas.
Nu senast Micaela Löwenhöök (M) för sitt engagemang för att göra bland annat Boliden till en tryggare plats med hjälp av ett mobilt trygghetscenter. Om förslaget som sådant går det att tycka mycket.
Om hoten, som hon för övrigt berättade om från ”talarstolen”, ännu mer. De är polisanmälda.
Bra där Micaela. Att du berättade. Att du polisanmälde. Må rättvisan ha sin gång.
Med 46 ärenden fördelade på 709 sidor blev det en innehållsrik tisdag för kommunfullmäktiges ledamöter. Nu ska det sägas med en gång: alla ärenden hanns inte med. Beslutsärendena klubbades, men inte alla interpellationer och frågor.
Många intressanta ämnen avhandlades, diskuterades: utköp av anställda (Håkan Andersson, C), handlingsplan mot social dumpning (Charlotta Enqvist, KD), bibliotekens framtid (Markku Abrahamsson, SD) och OB-förskola (Christina Soldan, L).
Bara för att nämna några.
Intressant att notera är hur samtalstonen, hur det politiska arbetet i kommunfullmäktige successivt förändrats. Det fanns en tid, för kanske 10–15 år sedan, när socialdemokratin i Skellefteå (rätt eller fel) anklagades för demokraturiska fasoner.
Tillsatta i fria, allmänna val men väl där styrande kommunen med järnhand.
På väljarnas mandat, ja, men dock styrande kommunen med järnhand.
Efter det följde några år av lokal glasnost och perestrojka. Samtalsklimatet blev ett annat, samarbetsklimatet likaså.
Nu är den klockan på väg att åter vridas tillbaka. Det som bildligt bestäms på arbetarekommunens möten är lag. Sedan kvittar det hur bra argument som framförs i kommunfullmäktige.
Ärende 11: Riktlinjer för möten och resor.
Absolut ingen ideologiskt brännande het fråga. Men viktig. Viktig därför att den berättar hur kommunens tjänstemän och politiker ska uppföra sig på resa, hur de ska bete sig när de representerar kommunen.
Miljöpartisten Linnea Öhman argumenterade både länge, väl och klokt. Hon ville bland annat ha in en tydlig skrivning om förbud mot sexköp. Främst utomlands, i Sverige är det redan olagligt.
Det borde i rimlighetens namn inte vara svårt att enas kring.
Inte heller att skriva in en punkt om social hållbarhet och kollektivavtal när man bokar hotell.
Vänsterpartisten Weidan Gong höll med. Det borde resten av den församlade fullmäktigeförsamlingen också ha gjort.
Nej till sexköp, ja till social hållbarhet och ja till kollektivavtal. Frågor som ligger helt rätt i tiden. Kommunen hade kunnat inkassera mängder av symboliska pluspoäng.
Men man valde att inte göra det. Hoppas att politiker och tjänstemän använder sunt förnuft när de är ute och reser. Att de inte gör någonting olämpligt bara för att det inte är olagligt där de är. Som köp av sex.
I ärende efter ärende, i diskussion efter diskussion lyste en groende socialdemokratisk självgodhet igenom.
Självklart ska Socialdemokraterna inte säga ja till förslag som de av en eller annan anledning ogillar. Självklart ska de köra sin linje, efter eget huvud, det har de ju fått väljarnas mandat och förtroende att göra.
Men det är som jag konstaterat så många gånger förr: det finns ett och annat guldkorn att hämta i förslag även om de inte passerat arbetarekommunen och fått en godkännandets S-stämpel.