Det pågår en revolution i norra Sverige, en grön sådan.
Utvecklingen är världsunik. Den entreprenörsanda som en gång i tiden byggde norra Sverige är tillbaka. I stor skala.
I Skellefteå producerar Northvolt litiumjonbatterier för elbilar och för lagring av energi. I Norra Svartbyn i Boden vill H2 Green Steel producera nästintill fossilfritt stål med hjälp av vätgas.
Tillsammans med SSAB och LKAB utvecklar Vattenfall teknik för en fossilfri stålindustri. Tidigare i veckan invigdes en gemensam pilotanläggning för lagring av fossilfri vätgas i Svartöberget i Luleå. Den första i världen i sitt slag.
Allting har en början och ett slut. Utom evigheten förstås.
Var den gröna industriella revolutionen i Norr- och Västerbotten tog sin början tvistar de lärde om. Vem som startade den råder det också delade meningar om. Northvoltgrundaren Peter Carlsson hade fått många röster. I varje fall i Skellefteå med omnejd.
Carl-Erik Lagercrantz hade fått betydligt färre.
Vem är det?
Jo, det är mannen som enligt många startade den gröna industriella revolutionen i Norrland. Som satsade, samlade in och planerade för investeringar för mer än 100 miljarder kronor.
En doldis som brinner för att engagera sig i företag som verkar för en mer hållbar värld. Som Northvolt och H2 Green Steel, Europas största batterifabrik respektive Europas första nya stålverk på över 40 år. Han är initiativtagare till båda.
”Jag reflekterar inte så mycket på att vara doldis eller inte doldis, jag tycker att det är spännande att jobba med de frågeställningar som jag jobbar med och vara med och utveckla bolag”, säger han till Rejlers Play.
Han är en doldis så dold att han inte ens förärats med en egen sida i den svenska upplagan av Wikipedia.
– We can make a difference, konstaterar han i Sveriges Radios dokumentärserie ”Det nya Norrland”, där Niklas Zachrisson och Joseph Knevel under två års tid kommer att följa människor i den stora omställning som norra Norrland går igenom.
Jo, de behövs, de som kan och vill göra skillnad. De som står ovanför det politiska tjafset om vem som ska göra vad för klimatet.
När andra pratar producerar han.
Allting har en början. Carl-Erik Lagercrantz föddes och är uppväxt i Skåne. Han blev föräldralös som 12-åring. Hamnade sedermera i Stockholm. Jobbade inom telekomsektorn, han har bland annat varit Nordenchef för British Telecom.
Tillsammans med affärspartners Harald Mix bildade han investmentbolaget Vargas Holding. Affärsidén handlar kort och gott om att tjäna pengar på klimatomställningen. Det är de kommersiella lösningarna som ska bekämpa klimatkrisen.
Vi får inte blunda för att kapitalismen är en stor och del av lösningen på miljö- och klimatproblemen.
Här handlar det om samma entreprenörsanda som Lorents Burman (S), ett av kommunalråden i Skellefteå, hyllade när kommunfullmäktige tidigare i veckan (14/6 2022) debatterade ”preliminär budget och plan 2023–2027”.
Han drog sig till minnes Skellefteå stads koncessionsansökan för kraftverket i Finnforsen. Kraftverket som skulle bli Skellefteå Kraft. Han drog sig till minnes guldfebern som bröt ut när de första malmfynden gjordes i Fågelmyran. Det som skulle bli Bolidenkoncernen.
Historien visar hur viktigt det är med entreprenörer, med ”doers” som pratar mindre och gör mer.
Vi behöver inte fundera på om vi befinner oss mitt i en global klimatkris eller inte. För det gör vi.
Vad vi däremot behöver fundera på är hur vi – främst politiker och tjänstemän – kan hjälpa de entreprenörer, de initiativtagare och finansiärer som vill göra skillnad. Snabbare tillståndsprövningar, mindre byråkrati är två starka önskemål som ofta hörs från näringslivet.
Vi måste också bli medvetna om att det som behöver göras inte längre kan göras på samma sätt som vi alltid gjort det. Vi kan till exempel inte fortsätta tillverka stål med dagens klimatskadliga metoder.
En gång i tiden ledde vattenkraften och järnmalmen till den första industriella revolutionen i Norrland. Råvarorna förädlades. Nu ska samma och andra råvaror förädlas igen. Men den här gången ska det göras baserat på det förnyelsebara och det fossilfria.
I mångt och mycket är den gröna nyindustrialiseringen en revansch för en landsända som alltför länge betraktats som den tärande delen av Sverige. Möjligheterna är enorma, oändliga.
Allting har en början och ett slut. Hur den här norrländska sannsagan slutar är det ingen som vet. Men vad vi vet är att det är finansiärerna, entreprenörerna, som Carl-Erik Lagercrantz, och den privata industrin, som möjliggör den gröna omställningen.