Det var årets sista kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå.
Samtidigt var det undertecknads sista kommunfullmäktige å yrkets vägnar.
Kommunalrådet Lorents Burman (S) trodde dock att suget efter politik ”live” skulle bli så stort att jag förr eller senare skulle dyka upp som vanlig medborgare på åskådarläktaren. Ungefär (och bildligt) som när Fantomen går omkring på stadens gator som en vanlig man.
Vi får väl se …
Tisdagens (6/12 2022) kommunfullmäktigemeny såg på förhand inte speciellt intressant ut, men kom ändå att innehålla lite spännande ideologisk debatt under rubriken ”Styrprinciper 2023”.
Bakom den urbota tråkiga överskriften döljer sig en ”manual” som berättar hur kommunen ska ”skötas”. Vilket kan vara rätt spännande att veta. Här döljer sig också några riktiga surdegar som dragits i långbänk.
En handlade om hur alla partier som är representerade i kommunfullmäktige ska få samma insyn i budgetprocessen.
Efter en hel del debatterande och dividerade nåddes en förlikning, främst initierad och framförhandlad av Kristdemokraternas gruppledare Per Boström och kommunalrådet Lorents Burman. Bra där.
Den andra handlade om varför Skellefteå kommun ska äga campingplatser.
Ja, man kan verkligen undra varför Skellefteå kommun ska äga campingplatser?
För att vi är så bra på det, och för att vi kan erbjuda mervärde, menade fritidsnämndens avgående ordförande Joakim Wallström (V) och kommunfullmäktiges förre ordförande Daniel Ådin (S).
Ett argument som inte bet på de fyra borgerliga partierna. De hänvisade bland en hel del annat till osund kommunal konkurrens.
Fortsättning lär följa …
Sammanträdet inbjöd också – för ovanlighetens skull – till lite skratt och leenden.
Micaela Löwenhöök (M) ville i en motion att Skellefteå konsthall ska söka samarbete med Nationalmuseum. Någon gång längs vägen måste hon ha kommit på hur tokigt det hade blivit att söka samarbete med just Nationalmuseum.
Skellefteå konsthall sysslar med samtidskonst, det gör inte Nationalmuseum.
Med lätt rodnande kinder yrkade Micaela Löwenhöök avslag på sin egen motion. Tänk vad tokigt det kan bli ibland.
Efter att Hans Brettschneider (MP) och Linnea Öhman (MP) förgäves slagit ett slag för höjd ersättningen till de föreningar som sköter vandringslederna lägrade sig julfriden med blommor och diktläsning av Kjell Bergmark (C). Som traditionen bjuder.
Efter att under 18 års ha bevakat kommunfullmäktige i Skellefteå, som en del i Norrans lokala tidningsprofil, kan det vara på sin plats med en liten rekapitulation och sammanfattning.
Först och främst vill jag passa på att tacka alla kommunfullmäktigeledamöter som passerat revy, som snällt försökt svara på frågor, som ibland kunde ha formulerats bättre, som tagit sig tid att förklara hur de tänker, och så vidare.
Tack, tack, stort tack …
Vad minns man, vad är värt att minnas?
Notera att det här, på intet sätt, är en best of-lista med någon som helst vetenskaplig eller statistisk evident. Det är en högst personlig tre-i-topp-lista.
Envishet lönar sig
Om någon visat envishet och uthållighet så är det folkpartisten/liberalpartisten Lars Åhman. Hans envetna kamp för det självklara, att en kommun, i det här fallet Skellefteå, inte ska legitimera diktaturer (läs kinesiska Tongling) genom vänskapliga förbindelser, är värd all heder och guldstjärnor i rad.
Ett gott skratt förlänger livet
Ja, säga vad man vill om Vänsterpartiets nya gruppledare Joakim Wallström. Lärare i retorikens svåra konst hade säkerligen slitit sitt hår i förtvivlan. Men underhållande från talarstolen är han. Man vet aldrig vad som väntar när han tar till orda.
Är man stark ska man vara snäll
När jag började bevaka kommunfullmäktige fanns det ett djupt dike mellan höger och vänster i politiken. Ungefär som Torgny Lindgrens dike i ”Hummelhonung”, som enligt honom själv symboliserar det då delade Berlin. Samtalstonen var hög, retoriken stundtals hätsk och lömsk. Nu är samtalstonen i kommunfullmäktige, om inte alltid korrekt, så i varje fall oändligt mycket bättre.
Det är intelligensen, inte invektiven, som vinner en politisk debatt.
Till slut vände det, kriskommunen Skellefteå blev, mycket tack vare Northvolt, en framgångssaga. Medan det går utför för många kommuner och regioner går det uppåt för Skellefteå.
Det är ett viktigt ”arv” att förvalta för dagens och kommande generationers kommunfullmäktigeledamöter.
Därmed lägger jag bildligt ner den penna som bevakat, analyserat och skrivit om fullmäktige i Skellefteå.
Lycka till med ert viktiga uppdrag.