Torsdag förmiddag.

Ur högtalarna strömmar Wolfgang Amadeus Mozarts underbara 21:a pianokonsert. Den som brukar kallas Elvira Madigan.

Med bara några få timmar kvar till en välbehövlig semester är det dags att sortera bland alla tankar och funderingar.

Den här lördagskrönikan kommer att ägnas åt det gångna halvåret, det gångna året, den gångna mandatperioden.

Nato (Nordatlantiska fördragsorganisationen)

Så var det då äntligen dags för Sverige att gå med i Nato. Om nu inte Turkiet sätter stopp någonstans längs vägen.

Man kan tycka mycket om att Sverige ska ansluta sig till Nato. Det är det som är så bra med att leva i en demokrati. Man får tycka.

Men oavsett vad man tycker får vi aldrig glömma vad som gjorde Nato-anslutningen nödvändig: Rysslands angrepp på Ukraina.

Sverige hör hemma i Nato. Punkt.

Den politiska vilden Amineh Kakabaveh

Egentligen ogillar jag benämningen politisk vilde. Bättre och mer respektfullt med till exempel ”oberoende riksdagsledamot”.

Amineh Kakabaveh har det senaste året suttit på en guldsits. Hon har kunnat bestämma ministrars och regeringars öde, om de ska avsättas eller inte.

Nu lämnar hon riksdagen. En osannolik resa är slut.

Innan ”nycklarna” lämnades in KU-anmälde hon dock utrikesminister Ann Linde (S) för den avsiktsförklaring som hon undertecknat tillsammans med Finlands och Turkiets utrikesministrar.

Men med det gick ridån ner för en politiker som fick osedvanligt och orimligt mycket inflytande över svensk politik.

Kriserna i regeringen i pluralis

Först en rekordlång regeringsbildningen 2018–2019. Den tog 134 dagar. Sedan en pandemi. Regeringskris i juni–juli förra året och en statsminister (Stefan Löfven) som fick nog och avgick.

Det har sagts, upprepats och repriserats i det oändliga: Sveriges senaste regeringar har varit historiskt svaga.

Om det sedan är Stefan Löfvens socialdemokratiskt ledda regering, eller om det är Magdalena Anderssons socialdemokratiska som är svagast av de två råder det delade meningar om.

Folket sa sitt i ett fritt och demokratiskt val 2018. Vad de sa måste respekteras. Men vi kan inte ha ytterligare en mandatperiod präglad av politisk turbulens. Nästa regering behöver ha ett mer stabilt stöd i riksdagen.

Viruset som tog världen med storm

Tänk att en så liten partikel kan orsaka så mycket elände och lidande. Bara i Sverige har över 2,5 miljoner människor smittats, drygt 19 000 har dött. Globalt har 552 miljoner smittats, drygt 6,3 miljoner har dött.

Regeringen har skjutit till resurser till sjukvård och äldreomsorg. Jobb och företag har räddats med krisåtgärder. Allehanda restriktioner som begränsade våra liv och vår rörlighet infördes.

Om åtgärderna var rätt eller fel får expertisen avgöra. Däremot kan man konstatera att mycket av det som regeringen gjorde gjordes för sent. Den agerade inte, den reagerade på ett händelseförlopp.

Folkhälsomyndigheten fortsätter att rekommendera: Stanna hemma och undvik nära kontakt med andra om du är sjuk och har symtom som kan vara covid-19.

Kriget i Ukraina

Ibland håller jag faktiskt med statsminister Magdalena Andersson (S), även om det inte tillhör vanligheterna. Diket mellan det röda och det blå politiska laget grävas allt djupare inför stundande val.

Det är hennes klara och tydliga ställningstagande i kriget i Ukraina som jag främst refererar till.

Saxat ur hennes tal (1/3 2022) med anledning av Rysslands väpnade angrepp på Ukraina: ”Det pågår ett krig i Europa. Just nu attackeras städer som Kiev, Charkiv och Mariupol av ryska styrkor. Med vrede tar vi alla del av angreppen mot Ukrainas folk” och ”Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt”.

Det får aldrig råda några tveksamheter om vilken sida Sverige står på.

Till slut ett slut med lite mer positiva tongångar

Vi närmar oss ett val. I Bureå rustas det för en fyra dagar lång politikervecka. Initiativet kommer från hembygdsföreningen. Det är ett oerhört bra sådant. På Norran och i andra medier rustas det för fullt inför höstens val och valbevakning.

Vi har åsiktsfrihet i Sverige. Den ska vi vara rädda om, den får vi aldrig ta för given.

Historien och nutiden är nämligen full av totalitära regimer som förnekar sin befolkning yttrande- och åsiktsfrihet.

Därför ska du sätta dig in i politiken. Därför ska du gå och rösta. På så sätt värnar du den grundlagsskyddade yttrandefriheten.

Med dessa tankar och funderingar önskar jag ledarsidans läsare en riktigt skön sommar.