Dagen är kommen.
Dagen då det är dags att skriva en sista text som politisk redaktör på Norran.
Vi skriver förmiddag torsdagen den 22 december 2022. Med stormsteg lackar det mot jul.
Det har med åren blivit en hel del skrivet: 3 271 ledare och därtill ett icke obetydligt antal krönikor och andra kommenterande texter.
Lek med tanken att en genomsnittlig ledare innehåller 3 000 tecken, det vill säga bokstäver och skiljetecken. Det innebär att jag bara i mina ledare skrivit drygt 9,8 miljoner sådana. Förlåt lite självgodhet. Men det inte utan att man blir imponerad över den egna fliten.
Och ja, det stämmer, jag har slitit ut några tangentbord.
Den här texten är tänkt att blicka både framåt och bakåt. Det blir en krönika, inte en ledare. Åsikterna är alltså helt mina egna.
– Hur känns det?
Det är en fråga som jag fått rätt ofta den senaste tiden.
Jo, det känns bra. Någonstans måste man ju sätta punkt och det känns rätt att sätta den nu. Det har blivit många texter, tankar och funderingar och även om orden och formuleringarna skiljer sig åt är ämnena, slutsatserna och åsikterna desamma. Ibland känns det som om man bara upprepar vad man redan skrivit. Då är det nog dags att kliva av.
Jo, det känns bra. Media står inför stora förändringar. Det som gick i går och går i dag kommer inte att gå i morgon. Morgondagens journalistik kommer att se annorlunda ut, redaktionerna kommer att arbeta på ett annat sätt. En intressant fråga är i vilken utsträckning en robot kan ta över den dagliga journalistiken. Det är en resa jag inte vill göra. Jag har gjort tillräckligt många.
Jo, det känns bra. 40 år i branschen är mer än nog. Som sportchef på Mellersta Skåne i Hörby, som redigerare och reporter på Skånska Dagbladet, som bland annat chefredaktör på Blekinge-Posten, som kortvarig tidningsägare (Grenna-Posten) och som kulturredaktör och politisk redaktör på Norran. Det är dags att göra någonting annat.
Vad detta någonting annat är?
Kanske blir det så att jag börjar jobba ideellt med människor i ”samhällets periferi”, kanske kan någon ha nytta av min sjukvårdsutbildning. Sedan har jag min knivslöjd, vännerna.
Nå, vad vill jag lyfta?
Jo, jag vill lyfta Skellefteås fantastiska utveckling.
Jag kom till en sömnig norrländsk kuststad med skralt med framtidstro. Nu ser det helt annorlunda ut. Byggkranarna (i pluralis) har gjort comeback. Det finns ingen hejd på framtidstron. Ingenting tycks omöjligt.
Northvolt är en etablering som saknar motstycke i svensk historia. Fabriksytan är stor som 71 fotbollsplaner och batterifabriken kommer att ha ungefär 3 000 anställda och 600 robotar när allt är i drift 2025.
Skellefteås 73 000 invånare ska bli 100 000 till 2040, en tillväxt med 40 procent.
Frågan är om kommunen klarar av att leverera bostäder, skolor och kommunal service till alla som behöver?
Det är problematiskt om en kommun inte växer. Samtidigt som det är problematiskt om en kommun växer för mycket, för snabbt.
Skellefteås utveckling är på många sätt fantastisk. Men när man sitter mitt i ”smeten” och betraktar processen på nära håll är risken stor att man blir fartblind, att man inte ser skogen för alla träd.
Nya företag etablerar sig, arbetslösheten är rekordlåg, kommunens har gott om pengar och så vidare. Vi får hoppas att Skellefteås båda kommunalråd inte glömmer bort att skicka ett julkort till Northvolt som startade det hela.
Så här mot slutet hör det till att framföra en rad tack.
Det första tacket riktar jag till alla Skellefteås politiker och tjänstemän. Alla ni som svarat på frågor, förtydligat, försökt att hjälpa till på olika sätt. Som varit stressade och jäktade men som nästan alltid tagit er tid.
Det andra tacket riktar jag till er, alla läsare. Tack alla ni som bidragit med kloka – och understundom mindre kloka – inlägg i debatten. På sociala medier, telefon- och mejlledes. Tyvärr har min tid inte räckt till för att svara, kommentera och replikera.
Det tredje tacket är till alla som kommit med uppslag på vad jag ska skriva om, som rättat till det som blivit fel.
Med dessa sista rader vill jag passa på att tillönska er alla en riktigt god jul och ett riktigt gott nytt år.
Nu lägger jag ner den bildliga pennan, sätter punkt och loggar ut. Pensionärslivet hägrar.
Fotnot: Dagen är kommen (O, Come All Ye Faithful) är en julpsalm. Text och musik brukar tillskrivas John Francis Wade omkring 1743.