De tycker att livet börjar återvända.

Så kan man sammanfatta en ny undersökning från Ungdomsbarometern.

Studien bygger på svar från cirka 18 000 unga mellan 15 och 24 år. De är mer optimistiska kring livet och samvaron i stort än vad de var för ett år sedan. De tycker också att de fått större möjligheter att påverka sitt liv.

Plötsligt gjorde livet en tvärnit. Regering och myndigheter drog i nödbromsen när pandemin slog till. Många tvingades till undervisning på distans, de kunde inte idrotta eller träffa kompisar på samma sätt som tidigare.

Mycket sköts på framtiden: Flytten hemifrån, studierna utomlands, extrajobbet, festandet på klubbar och krogar. Allt det där som tidigare togs för givet sattes på vänt. Hur länge var det ingen som visste. Osäkerheten gnagde. Den psykiska ohälsan ökade.

Men det var då det. Förvisso är smittspridningen fortsatt hög och antalet bekräftat smittade av covid-19 fortsätter att öka. Men det finns ljus i slutet av tunneln. Vaccineringen har gjort att restriktionerna inte behöver vara lika omfattande som för ett år sedan.

När socialminister Lena Hallengren (S) tillsammans med Folkhälsomyndighetens generaldirektör Karin Tegmark Wisell tidigare i veckan höll presskonferens var beskedet: Om smittläget tillåter kan merparten av restriktionerna avvecklas den 9 februari.

Det finns många intressanta siffror i Ungdomsbarometerns undersökning som den intresserade kan ta del av. Några som borde vara intresserade är dagens politiker och tjänstemän. Det är ju morgondagens politiker och tjänstemän som ger sin syn på tillvaron.

64 procent tycker att livet är roligt just nu.

78 procent känner att de har kontroll över vart livet är på väg.

86 procent anser att de har stora möjligheter att påverka sitt eget liv.

Stressen över den närmaste framtiden har minskat med 15 procentenheter, stressen över utbildning och jobb med 19.

Allt det där är gott och väl.

Vad som däremot inte är det är att andelen unga som tycker sig ha stora möjligheter att påverka samhället minskar. Det gör även ungas politiska intresse. 38 procent svarade att de har ett intresse för samhällspolitik. En minskning med 12 procentenheter sedan valet 2018. Samtidigt minskar förtroendet för såväl politiska partier som riksdag och regering.

Det är oroande. Ring varningsklocka ring.

I en några år gammal rapport från Ungdomsstyrelsen ”Fokus 10 – om ungas inflytande” konstateras: ”Ungdomar har unika kunskaper och erfarenheter. Deras resurser är värdefulla för att skapa ett samhälle som präglas av hållbar social och ekonomisk tillväxt, jämställdhet och rättvisa. Resurserna måste utvecklas och tas till vara i den offentliga sektorn, i näringslivet, på arbetsmarknaden, genom egna företag och i folkrörelserna. I praktiken innebär detta att ungdomar ska ges inflytande över verksamheter som påverkar dem. Att skapa sådana möjligheter handlar inte bara om innehållet i insatserna utan också om hur insatserna planeras och genomförs.”

Precis så är det.

Sverige går som bekant till val i höst. De politiska partierna har presenterat nomineringslistor i parti och minut. Frågan är hur de tänkt bortom ”varannan damernas”, som blivit något av ett riktmärke för många partier.

Har de tänkt på de ungas representation?

Har de ens försökt att skapa nomineringslistor som är en spegelbild av samhället vad gäller till exempel kön, ålder, sexuell läggning, klass och etnicitet? Med all respekt för partiernas nomineringsarbete: Nej, jag tror inte det. Delvis, ja, men fullt ut, nej.

Det är bara att blicka ut över vilken politisk församling som helst i detta avlånga land som Sverige är. Stolarna befolkas till stor del av medelålders män och kvinnor, de flesta av dem väl etablerade i samhället.

Vill dagens politiker och tjänstemän skaffa sig stilpoäng bland morgondagens politiker och tjänstemän ska de satsa på ökade resurser till sjukvård och omsorg (52 procent), på miljö- och klimatfrågor (48 procent) och på ökad jämställdhet mellan könen (42 procent).

Självklart är det ämnen som hamnar högt upp på listan över viktiga politiska frågor även hos dagens politiker och tjänstemän. Men när nästan hälften (47 procent) av dagens unga tycker att samhället är på väg i fel riktning är det signaler som måste tas på allvar.

Om inte finns det en risk att ett ökande antal unga söker sig till utomparlamentariska aktionsgrupper, radikalism och extremism.

Det är allt annat än en önskvärd utveckling.