Sivert Vikströms liv förändrades efter en hjärtinfarkt och en stroke.
Kommunala tjänstemän är och förblir kommunala tjänstemän.
Fyrkantiga uttolkare av lagar och regler. Med tolkningsföreträde.
Men de är långtifrån ensamma. Försäkringskassan har att leva upp till politikens förväntningar på färre sjukskrivna. Det nya regleringsbrevet från 2019 innehåller en fortsatt uppmaning om att pressa ned sjukskrivningarna. Utsatta, svårt sjuka människor kastas mellan myndigheterna, ramlar mellan stolarna.
Minns också den högljudda debatten om Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, i dagligt tal LSS-lagen. Hur barn med grava funktionsnedsättningar behandlats av röda och blåa regeringar är ingenting annat än en skandal, en skam för ett välfärdsland som Sverige.
Samtidigt måste vi kunna diskutera kostnaderna för det sociala skyddet. Kontrollen över vilka som har rätt till ersättningar, och vart pengarna går, måste förbättras. De brister i systemet som möjliggör fusk ska täppas till. Att 18 miljarder kronor felaktigt betalas ut varje år duger inte.
Striktare regler, hårdare och okänsligare tolkningar, och ambitionen att leva upp till politikernas önskemål/krav på besparingar, har gjort att både unga och gamla dömts till husarrest och social isolering. Fråga Sivert Vikström, 77 år, utanför Skellefteå. Hans liv förändrades efter en hjärtinfarkt och en stroke. Efter en kranskärlsoperation har han fått problem med benen.
Tack vare färdtjänst (med specialfordon) kunde han ändå leva ett, efter omständigheterna, hyggligt liv. Han kunde åka och handla, träffa folk. Men nu är det slut med det. När han skulle förnya tillståndet för färdtjänst sa kommunen njet. I fortsättningen är han bara beviljad färdtjänst, inte färdtjänst med specialfordon. Det innebär att han inte kan ta med sig sin permobil.
Om detta kunde Norran-journalisten Jessica Dhyr berätta i lördags (11/1 2020).
Sivert får ingen färdtjänst med specialfordon: ”Jag tar mig ingenstans”En som däremot inte vill berätta någonting är Malin Stare, chef för avgifter och färdtjänst, Skellefteå kommun. Hon vill inte, och ska inte, uttala sig om specifika fall. I generella termer säger hon att kommunen ”följer lagstiftning och praxis”. Då är frågan: Följde inte kommunen den när Sivert fick sitt förra tillstånd? För färdtjänst med specialfordon. Förmodligen inte.
Man kan ju undra …
Man kan också ta sig en allvarlig funderare på rimligheten i beslutet. Den som får färdtjänst får det för att hen har en varaktig funktionsnedsättning, som gör att det svårt för hen att förflytta sig på egen hand, eller att resa med kollektivtrafik. Sivert Vikström kan ta sig till bilen för egen maskin. Därför får han ingen färdtjänst (med specialfordon).
Att hans permobil inte får plats, och att han på egen hand inte klarar av att köra rullstolen, och därmed hamnar i någon form av husarrest, hör liksom inte hit.
Regler är regler och regler ska följas. Hur orimliga konsekvenserna än blir.
Kommunala tjänstemän är och förblir kommunala tjänstemän. Det måste vi ha klart för oss.
Men varför är det ingen som vill, försöker eller kan vända på resonemanget? Säga: ”Du Sivert, det här blir ju helt tokigt. Du får färdtjänst tills vidare. Men kommunen kommer att överklaga sitt eget beslut, så jag kan inte lova någonting.”
Och ska man vara riktigt ärlig så är det ju inte människorna som är funktionsnedsatta, det är samhället som inte fungerar för alla. Men för att ändra på det krävs politiska visioner. Politiska visioner som sprids ner till, i det här fallet, den kommunala tjänstepersonsnivån.