Grupp 8 demonstrerar för fri abort i Stockholm. Sverige tillåter sedan 1974 abort fram till slutet på den 18:e veckan.
Ord är viktiga.
Med ord kan vi kommunicera, debattera, förstå varandra.
Men då är det viktigt att föremål och företeelser får en korrekt benämning, att det som är svårt, ibland också kontroversiellt, inte lindas in i ett skyddande bomullstäcke av förmildrande glosor.
Alltsedan partiledarbytet, egentligen längre än så, har Liberalerna hållit låg profil. En alltför låg profil. Utfallet av januariöverenskommelsens första stora budget blev ingen höjdare. Slopad värnskatt var i princip det enda som partiet fick igenom. En symbolpolitisk framgång som knappast skänker guldglans i radhuslägenhet och koja.
Inte ens när klåfingriga tjänstemän på Skolverket ånyo ville stryka antiken från grundskolans kursplan i historia var det någon ledande liberal som gick i taket. Annat var det 2010 när Aten och Rom skulle förpassas till antiken. Då gick Jan Björklund i taket, förslaget stoppades. För honom var det ”otänkbart att vi i framtiden skulle stympa historieämnet” på ett sådant sätt (SR 16/2 2010).
April 2017. Den kristna (och rikskända) barnmorskan Ellinor Grimmark från Jönköping väntar spänt på domen från Arbetsdomstolen. Region Jönköpings län hade nekat henne anställning vid regionens samtliga tre sjukhus. Orsak: Hon hade vägrat att utföra abort, ge ut akut p-piller samt att sätta in kopparspiral. Bakgrunden var hennes kristna tro. Hon förlorade i AD.
Plötsligt visste alla vad ordet samvetsfrihet, det vill säga friheten att följa sin religiösa eller moraliska övertygelse, betydde och innebar.
Men var det verkligen rätt ord på rätt plats?
Det tycker inte Liberalerna. De vill byta ut ordet samvetsfrihet mot vad det egentligen handlar om: en vårdvägran. En vägran att utföra arbetsuppgifter som hör yrket till. De vill också skriva in ett förbud mot vårdvägran i hälso- och sjukvårdslagen. Det är klokt tänkt gånger två.
”Vård ska man få efter behov, inte efter sjukvårdspersonalens önskemål”, konstaterar Lina Nordquist, ny sjukvårdspolitisk talesperson för Liberalerna. Klockrent, svårare än så är det inte.
Enligt Socialstyrelsen utförs årligen mellan 35 000 och 38 000 aborter. 2018 utfördes knappt 36 000. Det motsvarar 19 aborter per 1 000 kvinnor i åldern 15–44 år. De flesta aborter utförs tidigt i graviditeten. 2018 utfördes 84 procent av aborterna före vecka nio och 57 procent före vecka sju.
I många andra länder finns det starka begränsningar i abortlagstiftningen, eller så är aborter totalförbjudna. Ska inte här gå in på vad kvinnor i förtvivlan över en graviditet är beredda att göra för att avbryta den. Men enligt Världshälsoorganisationen WHO dör omkring 50 000 kvinnor (mörkertalet tros vara stort) av osäkra aborter. Många av dem som överlever får men för livet.
Naturligtvis är situationen i de länderna, och situationen för de kvinnor som bor där, inte jämförbar med hur det ser ut i Sverige. Men man måste vara medveten om att svenska abortmotståndare hela tiden och på olika sätt försöker flytta fram sina positioner. Vården får inte förvandlas till en arena för ideologiska ståndpunkter av aktivistiska abortmotståndare.
Det kan tyckas vara en bagatell, om man använder ordet samvetsfrihet eller vårdvägran, när en barnmorska nekar att utföra en abort.
Men ord är viktiga. Saker och ting ska kallas för var de är. Så lyssna på Liberalerna, gör som de föreslår. Sluta säga samvetsfrihet och kalla det för vad det är: vårdvägran.