Kinesiska djurmarknader är verkligen ingen upplyftande syn.
Det handlas med djur av allehanda slag. Allt från levande höns och kaniner till ormar och sköldpaddor säljs som matvaror. Utrotningshotade djur byter ägare för att användas i traditionell kinesisk naturmedicin. Djuren tillbringar sina sista timmar i livet i trånga burar. Några flås levande.
Sakta, sakta börjar livet återvända till Wuhan, den kinesiska stad där det nya coronaviruset först upptäcktes. Friska invånare har fått börja gå ut. Medan regimen firar ”segern” över viruset, oroas läkare över att smittade personer från utlandet ska leda till en andra kinesisk utbrottsvåg.
Oron är befogad. Antalet nya fall av coronasmittade i Kina var under söndagen 108, den högsta siffran på sex veckor, upp från 99 dagen före.
Men det som oroar än mer är att de kinesiska djurmarknaderna börjar slå upp sina portar igen. Det totalförbud för handel med vilda djur som infördes i samband med att covid-19-epidemin bröt ut visade sig vara temporärt. Inte permanent som många hade hoppats på. De kinesiska ledarna leker med döden, i form av de varma, kvava och överfulla djurmarknaderna.
Globalt har covid-19-pandemin skördat över 100 000 liv och orsakat en av de största ekonomiska kriserna i modern tid. Men det tycks inte bekymra de kinesiska ledarna. De vakter som placerats ut vid marknaderna tycks, enligt samstämmiga uppgifter, vara mer intresserade av att se till att ingen dokumenterar vad som försiggår där än att kontrollera själva handeln.
På sitt sätt är det förståeligt. I varje fall sett ur en ekonomisk synvinkel. Handeln med exotiska djur beräknas omsätta 73 miljarder dollar.
Men det förringar på intet sätt Kinas agerande. Alla djurmarknader måste stängas. Och det för gott. Flera av de senaste årens dödliga virus har uppstått i kontakten mellan människa och vilda djur: Asiaten H2N2 1956–1958, fågelinfluensan 1997, SARS 2002–2003 och nu covid-19. De har bildats i mutationer i fåglar, i fladdermöss och med stor sannolikhet också i bältdjur.
Smittat från djur till människa och sedan från människa till människa.
Den främsta anledningen till att stänga de kinesiska djurmarknaderna är att rädda människoliv, att försöka minska antalet framtida pandemier. Men det finns ytterligare ett tungt vägande skäl till varför dessa fruktansvärda marknader måste stängas. Och det handlar rätt och slätt om djuretik.
Det är som Europaparlamentarikern Fredrick Federley (C) skriver i en debattartikel i Expressen (1/4 2020): ”Det är dags att sluta äta fladdermöss och myrkottar, eller se på när djur flås levande. Inte bara eftersom dessa marknader är smittohärdar av sällan skådat slag, men också på grund av det djupt oetiska i djurens behandling.”
När Kina talar med omvärlden så talar man med ”maktens språk”. Ett land som talar maktspråk måste mötas med, just det, maktspråk.
Det är hög tid att västvärldens ledare går samman, reagerar och agerar. Talar klarspråk. Är tydliga i sina kontakter med Kina. Ekonomiska sanktioner, som det redan börjar pratas om, inte bara i den amerikanska kongressen, utan även i det brittiska och australiska parlamentet, är en möjlig utväg. Oavsett vad man väljer så måste någonting göras.
En sak ska vi nämligen ha klart för oss: Stänger inte Kinas och övriga Sydostasiens djurmarknader är det inte frågan om nästa dödliga virusangrepp kommer – utan när det kommer.