Att svensk sjukvård har betydande problem är ingen nyhet.
Den vård som ges håller oftast hög kvalitet, problemet är att den ges för sällan. Vårdköerna växer när högtravande patienträttigheter och svulstiga vårdgarantier förvandlas till papperstigrar.
Lösningen på vårdens utmaningar handlar inte uteslutande om mer resurser. Det kan också handla om förändrade arbetssätt och och bättre digitala lösningar.
En helt vanlig dag använder en helt vanlig läkare på Skellefteå lasarett uppemot tio olika datasystem. Det ska loggas in och loggas ut. Sekunderna tickar, minuterna går, det blir minst en halvtimme varje dag. En timme om det strular, som det stundtals gör. Tid som hade kunnat användas till annat, till exempel vårda patienter.
Nu har Region Västerbotten, tillsammans med runt hälften av landets landsting/regioner, tröttnat på tidstjuven ”de många parallella datasystemen”. De föråldrade journalsystem ska ersättas med nya vårdinformationssystem. 2021 är det tänkt att ett nytt, nästan heltäckande system ska vara på plats.
Men redan nu ser tidsplanen ut att spricka. Upphandlingen har hamnat under lupp. Ett av de företag som var med i upphandlingen har lämnat in en överprövning. Frågan om utvärderingen av anbuden var korrekt eller inte ska nu avgöras av juristerna i Förvaltningsdomstolen.
Samtidigt funderar andra jurister på om det som Region Skåne vill använda systemet till är förenligt med den lagstiftning som ska skydda den personliga integriteten.
Regionen Skåne vill bland annat dela journalsystem med privata vårdgivare och kommuner, och kunna göra datakörningar för att hitta personer som riskerar att drabbas av ohälsa, berättar Sveriges Radio (4/2 2019).
Den personliga integriteten ska värnas. Känsliga uppgifter får inte hamna på avvägar. Vem som har tillgång till de nya vårdinformationssystemen måste regleras. Det får inte vara så, som det är i några regioner i dag, att nästan all personal har tillgång till alla journaler, eller att det inte går att spåra vem som har varit inne i en journal.
I den ena vågskålen finns hoten mot den personliga integriteten, i den andra ökad effektivitet, mindre administration och mer vård, och att patienterna själva enklare ska kunna få en överblick över sin vård. Vad det handlar om är att bestämma sig: Ska digitaliseringen anpassas till vårdens behov eller ska vården anpassas till digitaliseringen.
Det svaret borde vara självklart.
Ett heltäckande regionalt vårdinformationssystem är bra. Ett nationellt dito hade varit ännu bättre. Om du bor i Västerbotten, och drabbas av hjärtproblem i Jönköping, är det naturligtvis bra om läkarna på Länssjukhuset Ryhov snabbt och enkelt kan ta en titt på sin sjukdomshistoria. I en tid när folk reser kors och tvärs över landet borde det finnas ett gemensamt vårdsystem.
Återstår att se vad juristerna säger. Sara Lewerentz, digitaliserings- och teknikdirektör på Region Västerbotten, tror inte att själva upphandlingen är hotad, däremot tidsramen.
Nu gäller det bara att hitta ett system och arbetssätt som tillfredsställer både sjukvårdens önskemål om mindre administration och knapptryckningar samtidigt som den personliga integriteten värnas. Det borde inte vara en omöjlig uppgift för lagstiftarna. Om de misslyckas är det i slutändan patienterna som drabbas.