Vi vet att, men ännu inte hur.
Det coronavirus som sprids över världen kommer att påverka Sverige. Det vet vi. Gårdagen var dagen när antalet virusfall ökade kraftigt. När dessa rader skrivs hade nio nya fall konstaterats: fyra i Stockholmsområdet, tre i Göteborgsområdet, ett i Skåne och ett i Jönköping. Sverige har nu 24 bekräftade fall av covid-19.
– Vår beredskap är god.
Det konstaterade Sveriges dåvarande statsminister, socialdemokraten Per Albin Hansson, i sitt berömda beredskapstal på Skansen hösten 1939. I ärlighetens namn så höll han sig inte riktigt till sanningen. Sveriges beredskap var inte god.
Drygt 80 år senare upprepas samma mantra av socialminister Lena Hallengren (S) och av Socialstyrelsen. Men kan man lita på vad de säger? Den svenska beredskapen kunde ha varit bättre, den är knappast hundraprocentig, men är trots allt den sjunde bästa i världen.
I en uppmärksammad krönika i Dagens Samhälle (22/2 2020) konstaterar tidningens debattchef Sanna Rayman att ”det sammanlagda antalet personlig skyddsutrustning bland Sveriges regioner är tillräckligt för cirka 5 000 diagnosbesök och cirka 1 400 vårddygn”. Det var i månadsskiftet januari–februari. Det imponerar inte. Siffrorna baseras på en lägesrapport från Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.
Det här vet vi om det nya coronaviruset: Både sars 2003 och mers 2012 var betydligt mer dödliga, men det nya coronaviruset har fått en mycket större spridning. Det smittar genom mänsklig kontakt. Än så länge finns varken vaccin eller specifika läkemedel att tillgå. Det hjälper att tvätta händerna ofta och att låta bli att vidröra sitt ansikte med händerna.
Det låter tunt, och det är det också.
Det är fortfarande mycket som vi och myndigheterna inte vet om coronaviruset och covid-19.
Forskare vid Harvard University i Cambridge, Massachusetts, varnar för att mellan 40 och 70 procent av världens befolkning riskerar att drabbas. Många kommer att dö i farsoten, många kommer att bli allvarligt sjuka, också i Sverige. Med största sannolikhet förr eller senare även i Västerbotten och i Skellefteå.
Det är de direkta konsekvenserna av coronaviruset. Bakom de finns de indirekta.
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) menar till exempel att ”coronaviruset innebär den största faran för den globala ekonomin sedan finanskrisen” och har skrivit ner sina tillväxtprognoser rejält. Fabriker och skolor stänger, städer isoleras, människor sätts i karantän. Viruset får SAS att ställa in flyg. Småsparare världen över riskerar att drabbas när börsen åker upp och ner som en jojo.
Vill det sig riktigt illa kan världsekonomin tvärnita och den politiska oron tillta. Den frihandel, och den globalisering, som lyft miljoner och åter miljoner människor ur fattigdom och armod riskerar att gå ner på sparlåga. Konfliktytan mellan fattig och rik accentueras.
Det är i tider som dessa som regeringar och myndigheter världen över prövas, dess duglighet att leda ett land sätts på prov.
Regeringen Löfven har inte imponerat hittills. Det är dags att göra det nu. Rätt information och rätt åtgärder i rätt tid är a och o. Själva kan vi inte göra mycket mer än tvätta händerna ofta, lyssna på myndigheterna och följ deras råd, och inte utsätta sig för onödig smittorisk.