Det var ett enigt fullmäktige, från V till SD, som 2015 beslutade att ett kulturhus skulle uppföras på ”gamla busstationen”. Ekonomiska ramar fastslogs, som skulle hållas, vilket var viktigt för oss moderater. Senare samma år deltog jag på presskonferensen där vi offentliggjorde den aktör som skulle bygga, äga och driva det vidbyggda hotellet. En arkitekttävling genomfördes och 2016 utsågs förslaget, som nu är Sara, till vinnare. Allt gott, men här, 2017, började problemen.
Hotellaktören hade nu blivit tveksam. Nya kalkyler visade att bygget skulle bli dyrare än de fastslagna ramarna. Ett omtag gjordes. Nu skulle kommunkoncernen bygga hela fastigheten (kulturhus och hotellet), för att sedan sälja den. Det fanns även en underliggande ekonomisk modell, som inte har fastställts politiskt, där kommunen förpliktade sig att hyra tillbaka hela fastigheten av en köpare, till ett långt hyreskontrakt. Det blev även diskussion om upplägget innebär en hyressubvention av hotellverksamheten. Här blev Moderaterna kritiska. Att kommunen skulle ta alla risker, bygga hotell och stå för en tveksam finansiell modell gjorde att vi sa nej. Tillsammans med KD och en majoritet inom MP begärde vi ett nytt omtag. Detta röstades ner av de partier som, till varje pris, ville forcera fram bygget.
Mitt i en juridisk process blev kulturhuset sedermera sålt till Samhällsbyggnadsbolaget (SBB), vilket vi sa nej till. Bygget kom i gång och många fördyringar och budgetförändringar senare, varav Moderaterna röstade emot ett flertal, blev fastigheten klar. Resultatet; en fantastisk byggnad. Men prislappen för Skellefteborna är dyr. Alla byggfördyringar samt ett dyrt, långt, hyreskontrakt för kulturhus och hotell får nu skellefteborna bära.
Sara-affären har kritiserats av ledande forskare inom fastighetsekonomi. Enligt deras beräkningar innebär upplägget att Skellefteborna förlorar närmare en halv miljard kronor redan innan de första 25 åren av hyresavtalet löpt ut, jämfört med om kommunen ägt fastigheten. Då kommunen har ansvar för driften och underhållet menar forskarna att det vore lämpligare att kommunen ägde fastigheten.
Under våren kom så krisrapporterna runt SBB. Det började med att SBB fick sin kreditstatus sänkt till så kallad skräpstatus på grund av hög skuldsättning. Detta åtföljdes av ett kraftigt aktieras. Ekonomiexperter talat om stor konkursrisk. För att förbättra bolagets situation har SBB börjat sälja av fastigheter.
Här ser Moderaterna en möjlighet att frigöra Skellefteborna från det väldigt dyra hyresavtal som kommunen har med SBB. Den frågan har vi väckt. Även om ett återköp av Sara görs på fastighetsmarknaden är bedömningen att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt för skellefteborna. Noterbart är att Linköpings kommun nyligen köpt tillbaka äldreboenden och LSS-fastigheter från SBB med 20 procent rabatt mot bokfört värde. Hur det blir i Skellefteå återstår dock att se. Den S-ledda politiska majoriteten ger skilda besked i olika sammanhang och i olika media. I den ena tidskriften är dörren till förhandling med SBB öppen, för att vara stängd i den andra. En större seriositet i frågan vore klädsamt.
Turerna kring uppförandet av Sara kulturhus vittnar om att det generellt finns behov av bättre riskbedömningar, större eftertänksamhet och ibland fler omtag i politiska processer. Flera av de problem som Moderaterna varnade för har dessvärre inträffat och i ljuset av SBB:s knackiga situation tillåter jag mig att säga: Vad var det vi sa!