Lego-eventet Klossfestivalen ägde rum i Uppsala förra helgen. Som UNT nyligen berättade beslöt arrangören att avboka Dogge Doggelito som medverkande. I samma veva avbokades Dogge även från bland annat Diggiloo. Vid det här laget vet nog minst halva Sverige att Dogge i en intervju på en YouTube-kanal nämnde att han som barn, med kompisar, hade haft sex med en flicka i ett slags tält. 

Men talade han verkligen obekymrat om ett övergrepp på en flicka? Dogge har beskrivit det som ”ett roligt minne som man minns” (Aftonbladet, 29/3). "Jag vet inte om jag var sju, åtta år. Hon var typ femton. Det var inte mörkt... Alla var glada", säger han. "Inget kvinnoförnedrande eller så", och "ingen kom till skada och hon ville". 

Om det var en dubbelt så gammal tjej blir maktrelationen plötsligt en annan än om det hade varit det omvända. Man kan förstås misstänka att Dogge förskönar eller minns händelsen som mindre problematisk än vad den var. Om det skulle komma fram uppgifter om att tjejen kände sig utnyttjad skulle det onekligen se illa ut. Men om det är så vet varken jag eller arrangörerna som avbokat. Det gamla barndomsminnet kan ha varit just så oproblematiskt som Dogge nämner det.

Lasse Holm slog ändå tvärsäkert fast att "de här värderingarna" inte stämmer överens med Diggiloo som "familjefest", och Klossfestivalens projektledare Fredrik Novak motiverade avbokningen med att det som dykt upp "inte är politiskt korrekt".

Hur vore det att först ha låtit Dogge förklara sig? I vanlig ordning spelar det i cancelkulturen sällan någon roll vad den anklagade har att säga. Att några har blivit "upprörda" räcker för att säga sjas!, via medier.

Den som bemödar sig att lyssna på den omtalade YouTube-intervjun kommer inte att sakna "politisk korrekta" värderingar. Dogge maler på om hur mycket han hatar droger, att han inte heller dricker, att unga i förorten ska kämpa, tänka positivt och hänga med vänner som vill en väl. Han har haft det jobbigt, vuxit upp fattigt i Alby och förlorat anhöriga. Men vi har "värsta möjligheterna" säger han, och att "vilket barn som helst i tredje världen" skulle byta ut sin situation med vår. 

Han berättar om hur hiphopen blev hans räddning – för att "komma bort från droger och kriminalitet", om att han på senare år har sjungit på många fängelser och begravningar.

Men vad spelar allt det för roll, när folk får chansen att anklaga utan att egentligen ha någon aning?

Sakine Madon är politisk chefredaktör på Upsala Nya Tidning (lib). Texten har tidigare publicerats där