Det här ska inte flyget betala.
Det handlar om den ädla konsten att ge med den ena handen och sedan snabbt ta tillbaka med den andra.
Det handlar om RUT-avdraget kontra flygskatten. En lusig historia för RUT-avdraget, en sorglig för flyget. Summa summarum en sorglustig historia.
Detta har hänt: Sommaren 2007 infördes RUT-avdraget av regeringen Reinfeldt. Tanken var att få fler i arbete och att göra svarta jobb vita. Det lyckades. Enligt Handelns Utredningsinstitut (HUI) har RUT-avdraget skapat drygt 13 000 riktiga jobb till personer som tidigare var arbetslösa eller stod utanför arbetsmarknaden.
Dessutom finansierar RUT-avdraget nästan sig självt. Den offentliga sektorn får tillbaka 90 procent av vad RUT-avdraget kostar i form av ökade skatteintäkter och minskade bidrag.
En framgångssaga.
Det finns det även politiker som tycker. I paragraf tre i januariöverenskommelsen står det att RUT-avdraget ska breddas till fler tjänster. Fortsätter man läsa i dokumentet hamnar man på paragraf 16. Där står det bland annat att taket i RUT-avdraget ska tredubblas och att RUT-avdraget ska utökas med tvätt, flytt-, hämt- och trygghetstjänster. Ett äldre-RUT ska utredas.
Sett till resultatet är det motiverat med både fler ruttjänster och en höjning av taket.
Det var den lustiga delen, nu till den sorgliga.
Det är här som flyget och flygskatten kommer in i bilden. Reformen beräknas kosta 270 miljoner kronor. Det är pengar som utredaren Ulf Rehnberg vill plocka in till staten genom en 19-procentig flygskattehöjning. Vill man vara ironisk kan man säga att Skellefteborna får vara med och betala för diverse hushållstjänster i Danderyd, Täby, Lomma och andra rika kommuner.
Men problemet för Skellefteås del är varken RUT-avdraget eller den höjda flygskatten i sig. Problemet är avsaknaden av realistiska alternativ till flyget.
Reformen beräknas alltså kosta 270 miljoner kronor. Enligt Handelns Utredningsinstitut går 90 procent tillbaka till staten. Det innebär att flyget ska bidra med 243 miljoner kronor mer än vad RUT-reformen kostar. Det är pengar rakt ner i finansminister Magdalena Anderssons (S) kassakista.
Rimligheten i detta beror naturligtvis på hur pengarna används. Går de tillbaka till flyget för att användas till forskning kring nya flygbränslen, effektivare flygmotorer och på lite längre sikt en elektrifiering av flyget så är det rimligt. Handlar det om ytterligare en fiskal skatt så är det inte det.
Hur gärna gamla Televerket än ville göra Sverige lite rundare så är landet fortfarande avlångt. Det är fortfarande nästan 80 mil mellan Stockholm och Skellefteå. Någonting som det alltför sällan tas hänsyn till i statliga utredningar. Flygskatten är i sin nuvarande utformning och funktion en orättvis symbolpolitik som inte minst drabbar Norrland.
Det är mötet mellan människor i olika konstellationer som driver världen framåt. Alla kan inte ske via videolänk, ibland måste det till fysiska sammankomster för att slutföra affären eller komma vidare i den banbrytande medicinska forskningen. Dagens flygskatt skuldbelägger, via flygskammen, dessa många gånger livsavgörande möten människor emellan.
Det är flygets och den övriga transportsektorns utsläpp som ska minska, inte resandet och mötena människor emellan.
Med detta sagt: Det är fullständigt orimligt att flyget ska betala för ett utökat RUT-avdrag.