Sedan 2017 är skolhuvudmän skyldiga att erbjuda lovskola till elever i årskurs åtta och nio som inte klarat de betyg som krävs för gymnasiet. Det är rektorn på respektive skola som ska göra bedömningen om en elev ska erbjudas lovskola eller inte. För eleven och dess föräldrar är det frivilligt att tacka ja, men skolan är skyldig att erbjuda möjligheten ifall behovet finns.
Det är väldigt många elever som inte lär sig tillräckligt i skolan idag. Var sjunde elev lämnar grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet, och nästan en tredjedel av skolungdomarna tar aldrig gymnasieexamen. Skolorna i Norranområdet är inget undantag. Därför finns det starka skäl för politiker att sätta krav på skolor att erbjuda stöd till eleverna. Lovskolorna är dock ingen bra modell för detta. En undersökning från Sveriges Lärare från 2022 visar att endast 6 procent av de elever som går ut grundskolan utan gymnasiebehörighet har någon nytta av den lovskola de gått. Antingen ledde den inte till gymnasiebehörighet eller så blev gymnasiet ändå för svårt och eleverna klarade inte att ta någon gymnasieexamen.
Egentligen är det inte förvånande att lovskolor har dåligt utfall. Verksamheten pågår i några veckor på loven. Eleverna läser extra i ämnen där de ligger efter och, om det är sommarlovet efter nian, skriver de prov för att visa kunskaper för nya betyg. Om denna verksamhet varit riktad mot elever som i största allmänhet klarade skolan, men hade brister i något enstaka ämne, skulle insatsen säkert kunnat vara lyckad. För de elever som erbjuds lovskola är situationen en annan. De är i regel i större svårigheter än vad som kan lösas med någon veckas extra studier och ett extra prov. Lovskolans lösning riskerar bli ett ytligt plåster på ett stort komplicerat sår. Att de svårigheter som inte kunnat lösas under åtta eller nio års grundskola ska kunna fixas med några veckors skolarbete under sommarlovet är inte så troligt. Dessutom är själva betygsättningen inom lovskolan osäker. Eleven som ska läsa upp betyg i ett ämne behöver göra ett prov som matchar hela ämnets bredd och djup. Sådana prov är i princip omöjliga att konstruera. När lärare sätter betyg i vanliga fall använder de underlag från många olika prov och arbetsuppgifter. Det ger en bredare bild av elevers kunskaper.
Regeringen borde se över kravet om att skolor ska erbjuda lovskola. I stället borde resurserna i den ordinarie undervisningen förstärkas. Som samhälle har vi åtagit oss en stor och svår uppgift att ge alla barn och ungdomar en likvärdig utbildning. Det finns bara några få andra länder som har lika ambitiösa skolutbildningsmål för sin befolkning som vi har i Sverige. Jag är stolt över detta. Men jag tror varken att politiker eller väljare har förstått att dessa höga ambitioner behöver mötas med resurser på samma nivå.
Vare sig resurserna är stora eller små måste de dock användas på bästa möjliga sätt. Då kan siktet inte ligga på snabba lösningar för att rädda upp betyg. I stället bör skolans långsiktiga lärandeuppdrag sättas i fokus. Lovskolan har visat sig vara en felaktig tanke. Därför borde den avskaffas.
Andreas Westerberg är fristående ledarskribent