Bättre språkutbildning.
Snabbare validering av yrkeskunskaper.
Tillgång till vård och bättre boende.
Det är delar av det förslag till integrationspaket som EU:s inrikeskommissionär Ylva Johansson (S) presenterat.
Men frågan är om det verkligen är skarpa politiska förslag. Snarare ser de ut som en inlaga i den uppblossande debatten om EU:s gemensamma migrationspolitik.
Det blir inte minst tydligt i Johanssons språkbruk: ”Det här är inte en multikulturell plan, det är en plan för integration och inkludering”, sa kommissionären. Och tillade att jobben är det viktigaste för integration.
Mindre balanserat var uttalandet i Sveriges Radio (24/11 2020). Där framhöll hon först att migranters kunskaper ska tas tillvara. Utbildade läkare ska inte köra taxi.
Men sedan säger Johansson, tills nyligen Sveriges arbetsmarknadsminister, att det ”här är ett område där Sverige ligger lite före och har en mer flexibel arbetsmarknad än många andra medlemsländer”.
Det är helt fel. Faktum är att Sverige ligger efter.
Kompetensutvisning blev ett av 2017 års nyord, efter flera års debatt om utvisningar av nödvändig expertis, ofta inom it-sektorn. Men problemen är större än så. 2018 undersökte Unionen, landets största fackförbund, hur invandrade akademiker står sig på arbetsmarknaden.
Efter sex år i Sverige har bara var fjärde ett arbete i nivå med sin utbildning. Efter 15 år är siffran 40 procent.
Tillsammans med Portugal och Italien är Sverige det OECD-land där en utländsk utbildning värderas lägst. Det är inte att ligga före, Ylva Johansson.
Det låter ofta på dagens politiker som att underutnyttjandet av invandrad kompetens är en sentida brist, som lades i öppen dager i och med de senaste årens stora invandring. Även det är fel.
Exempelvis bad socialminister Lars Engqvist (S) redan 2003 om hjälp från Socialstyrelsen och Högskoleverket att snabba på invandrade akademikers inträde på arbetsmarknaden.
Mer språkutbildning och mindre regelkrångel, var Engqvists melodi. Känns det igen?
Integration är ingenting vi kan pådyvla från Bryssel, sa Ylva Johansson när planen lades fram. Det måste ske i de lokala samhällena.
Det är sant. Men för dem som vill bygga sig ett liv i Sverige är det en klen tröst när varken EU eller regeringen tycks särskilt intresserade av att ta ansvar.
För det behövs inga nyord. Svek räcker gott.