Visst borde samhället kunna lära alla att simma

I takt med att somrarna blir längre och varmare ökar betydelsen av veta hur man ska bete sig i vattnet.

För ett svalkande dopp krävs simkunskap och vattenvana.

För ett svalkande dopp krävs simkunskap och vattenvana.

Foto: Erik Johansen/NTB scanpix/TT

Ledare2020-06-27 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Nu kommer Spanienvärmen.

Likt en tidningskolportör skrek kvällstidningslöpsedeln ut sitt budskap.

Och sommarvärmen kom. Det slogs lokala värmerekord. Skellefteå Airport noterade 33,2 grader.

Varmt? Ja, men ändå en bit kvar till det svenska värmerekordet på 38 grader från Ultuna (1933) och Målilla (1947).

Självfallet går det inte att koppla enskilda värmeböljor till klimatförändringarna. Men klimatforskarna ser ett större mönster där somrarna blir allt varmare och längre, och vintrarna kortare, mildare och blötare.

Klimatet har alltid varierat. Men de naturliga förändringarna är både mindre och långsammare än de ”onaturliga”.

Så nu räcker det inte med att minska på utsläppen av växthusgaser. Vi behöver också anpassa oss till de nya förutsättningarna, följdeffekterna av den långsiktiga uppvärmningen.

När Svenska Lifräddningssällskapet (SLRS) bildades 1898 hade med största sannolikhet ingen ens hört talas om klimatförändringar. Däremot var simkunnigheten usel. Bara drygt en av tio kunde simma.

Sverige är ett avlångt land med långa kuster, skärgård och många sjöar.

En riktigt varm högsommardag – och värmeböljorna ska ju bli fler – utgör ett svalkande dopp en oemotståndlig frestelse. Att kunna simma och veta hur man ska bete sig i vatten blir därmed allt viktigare.

Kunskapen om och respekten för vatten är en billig livförsäkring. Ändå är det inte alla som tecknar den.

Barn lämnas utan ständig tillsyn i närheten av vatten, vissa chansar på att isen ska hålla, några sätter sig i båten med några järn under västen. Det finns de som inte ena orkar/vill ta på sig flytvästen.

Hittills i år har 17 personer omkommit i drunkningsolyckor. 2019 miste 68 personer livet, 2018 var de 136, 2017 var de 75, 2016 var de 115 och 2015 var de 122. Hur många som kunnat undvikas framgår inte av statistiken.

Olyckorna är självklart avhängigt vädret. Och i takt med att somrarna blir längre och varmare ökar också betydelsen av att kunna simma och veta hur man ska bete sig i vattnet.

Simning och lekar i vatten ingår sedan 1994 i ämnet Idrott och hälsa. Den som inte kan simma får inte godkänt betyg i idrott och hälsa. I årskurs sex handlar det till exempel om att kunna simma 200 meter, varav 50 meter ryggsim, och kunna hantera nödsituationer vid vatten.

Så ser det ut på pappret. Hur det ser ut i verkligheten är en annan sak.

För ett par år sedan larmade Livräddningssällskapet om att det finns skolor som negligerar att ge barnen simundervisning. Andra ska ha satt i system att godkänna elevernas simkunskaper, utan att barnen ens varit i simhallen.

Så får det naturligtvis inte gå till. Förhoppningsvis har det skett både bot och bättring.

Det finns kommuner som arrangerar simskoleundervisning för sommarlovslediga. Bra att ha när det tycks finnas skolor som inte lever upp till läroplanens intentioner. Och skolor där den simundervisning som erbjuds är långtifrån tillräcklig.

Bra att ha, ja, men i coronapandemins fotspår har fattiga kommuner blivit än fattigare. Den simskoleundervisning som förr om åren var gratis, kostar i dag. I till exempel Sorsele 500 kronor. En utgift alla familjer inte klarar av.

Att det samlade offentliga Sverige gemensamt och gratis inte kan se till att alla, skriver alla, barn och unga kan simma är rent ut sagt bedrövligt. Sedan får de skylla på någon annan, om så önskas, men bedrövligt det är det.