Krasch, bom, bang …

Förhandlingarna har jämförts med Saltsjöbadsavtalet.

Det avtal som slöts mellan LO och SAF vintern 1938. Som än i dag i mångt och mycket reglerar svensk arbetsmarknad.

Trots positiva signaler nådde fack och arbetsgivare inte ända fram. Viljan att komma överens var inte tillräckligt stark. Las-förhandlingarna brakade samman. Nu hamnar frågan förmodligen åter i knät på politikerna.

Låt oss börja med att backa bandet till januari 2019. Centerpartiet och Liberalerna släpper fram regeringen Löfven. Priset de får betala är en sakpolitisk överenskommelse mellan S, MP, C och L med starka liberala inslag.

Paragraf 20: Arbetsrätten moderniseras och anpassas efter dagens arbetsmarknad samtidigt som en grundläggande balans mellan arbetsmarknadens parter upprätthålls. Förändringarna ska genomföras 2021.

Löftet om en moderniserad arbetsrätt var Centerpartiets stora triumf i förhandlingarna kring januariavtalet. Det är främst de små företagen, som omhuldas av Centerpartiet, som behöver större flexibilitet i spelreglerna.

Om centerpartisterna jublade var liberalerna aningen mer måttfulla. Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet har i någon större utsträckning stämt in i hyllningskören.

Samtidigt är det uppenbarligen så att Socialdemokraterna insett vad bland andra LO vägrar att inse: Att dagens internationella konkurrens om marknadsandelar kräver större flexibilitet.

Statsminister Stefan Löfven (S) närde en förhoppning om att arbetsmarknadens parter skulle kunna prata ihop sig. Men det lyckades de inte med. När alla bitar skulle pusslas ihop blev inte helheten tillräckligt lockande.

Både statsminister Löfven och arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) hoppas fortfarande på en förhandlingslösning.

Men om inte parterna vill förhandla igen, eller kan komma överens, går regeringen vidare med utredningens förslag.

Då är frågan vad som händer då?

Avgående V-ledaren Jonas Sjöstedt har hotat fälla regeringen Löfven om den går vidare med las-utredningen. Ett hot som Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna kan tänka sig stödja.

M-ledaren Ulf Kristersson anser att en reformerad arbetsrätt är viktigare.

Om regeringen väljer att inte gå vidare med las-utredningen, eller vill omförhandla delar av januariavtalet för att det ska bli lättare att svälja för Socialdemokraterna och för fackföreningsrörelsen, är det högst troligt att C och L lämnar samarbetet.

Både Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) har deklarerat att skrivetavtal gäller. Det gör de helt rätt i.

Oavsett vilket alternativ som Socialdemokraterna och Stefan Löfven väljer så har han hotet om misstroendevotum och regeringskris hängande över sig. Och i förlängningen ett extra val. Kanske redan till våren.

Vad Stefan Löfven främst har att hoppas på är att arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar, sätter sig ner vid förhandlingsbordet, och slutför de förhandlingar som enligt LO-basen Susanna Gideonsson var ”nära att lyckas”.

Det som behövs är att parterna tar sitt förnuft till fånga och ställer sig frågan: Vad har vi att vinna respektive förlora på ett avtal utanför politiken. Förmodligen inser de då att fördelarna är större än nackdelarna.

I slutet av oktober går remisstiden för utredningen ”En moderniserad arbetsrätt” ut. Den 28 oktober är därmed ett nytt logiskt slutdatum för en ny tidsfrist.

Oavsett vad som händer den närmaste tiden är det enkelt att slå fast: Den svenska arbetsmarknaden behöver reformeras.

Om inte riskerar Sverige att tappa i konkurrenskraft.