Biografen Prince Charles Cinema i London ställde tidigare i somras in premiären av filmen The last screenwriter, eftersom filmens manus är författat av en artificiell intelligens.
Detta ledde till klagomål från publiken, grundade i en oro över att AI ska ta över människors roll i filmbranschen. När Hollywoods manusförfattare gick ut i en väldigt uppmärksammad strejk i fjol – om du upplever dig ha väntat längre än vanligt på nästa säsong av din favoritserie är det förmodligen därför – var skydd mot AI-verktyg ett av de främsta kraven.
När smarta datorer och robotar porträtteras i film är det i regel som mordiskt monster. Tänk Terminator, eller Hal 9000 som långsamt dödar en efter en i besättningen på ett rymdskepp i Stanley Kubricks År 2001 – ett rymdäventyr.
Verklig AI verkar mindre mordisk och skapar mer vardagsnära problem. Som att ta våra jobb – eller i alla fall manusförfattarnas, vilka ännu inte hunnit skildra sin rädsla inför detta på vita duken. Det kanske kommer.
Frågan är dock om oron för att bytas ut av AI är befogad i manusförfattarnas fall. Bakom en rubrik i SVT (24/6) vilken basunerade ut att allt fler svenskar positiva till kultur skapad av AI, gömdes i själva verket en undersökning som visade på stor motvilja. Bara 27 procent är öppna för att konsumera verk skapade helt av AI. Även när det bara rör sig om hjälp från AI, såsom korrekturläsning, är intresset ljummet och inte ens hälften var positiva eller villiga att ta del av det.
Visserligen varierade det mellan olika konstformer, och allra mest positiva var folk till just AI-skapad film. Men om folk låter den inställningen styra sin kulturkonsumtion lär studiopamparna i Hollywood inte sparka sina mänskliga manusförfattare inom en alltför snar framtid.
Eftersom kultur är ett sätt att uttrycka vår mänsklighet, finns en logik i att föredra verk som skapats av en människa av kött och blod, framför en AI av kretskort och sladdar som saknar egna erfarenheter.
Allt AI producerar är ju ändå byggt på vad människor skrivit och skapat innan, vilket redan gett upphov till flera upphovsrättsliga konflikter kring AI. Behovet av träningsdata är för övrigt varför Facebook och Instagram nu använder dina uppladdade bilder för att träna sina modeller.
Kanske är det en djupare känsla av vad vi vill och inte vill att AI ska användas till som ligger bakom motståndet för att manusförfattare och andra kulturskapare ska bytas ut. Gärna teknik som löser det trista, men för att vi ska få tid att göra det som ger livet mening.
Som att skapa – skriva, måla, göra film – är en av de sakerna, och att konsumera det andra människor skapar. Att njuta av naturen, och fundera över livets mysterier. Ingen drömmer om en sexrobot för att den ska ligga med ens fru.
Det handlar om sådant som gör oss till människor, men som trängs undan av måsten som en smart maskin gärna får ta över. Att en AI kan göra tråkigt dögöra känns helt enkelt mer nödvändigt än att den kan skriva dikter. Det klarar vi människor bra själva, och att det tar tid och möda är en del av poängen – samtidigt får Hal 9000 gärna beställa hem matvaror, svara på mejl och deklarera åt oss.