En glädjens dag.
Så sa utbildningsminister Anna Ekström (S) när senaste PISA-resultaten presenterades i december 2019.
Svenska elever presterade bättre i alla tre ämnen. Svensk skola verkade vara på väg åt rätt håll.
Men glädjen blev kortvarig. I ett avslöjande i Expressen (2/6 2020) framgick det att Sverige plockat bort fler utrikes födda elever ur urvalet än vad som är tillåtet.
På uppdrag av regeringen utför OECD just nu en granskning av hur Skolverket skött den svenska PISA-studien. Uppgifter i Expressen (7/9 2020) pekar på att granskningen kan ha allvarliga brister. Främst vad gäller oberoende.
Skolverket har fått i uppdrag att själva besluta om tidsram, innehåll och kostnad för granskningen.
Någon risk för intressekonflikt, när den som granskas också ska diktera villkoren för granskningen, ser inte Ekström. Hon pekar på att det är Skolverket som har ansvar för att representera Sverige i OECD.
Baserat på mejlkorrespondensen verkar grundantagandet vara att Skolverket och skolorna inte gjort något fel, och att fokus därför är att hitta alternativa förklaringsmodeller till varför så många utrikes födda elever uteslutits.
Högt uppsatta personer på Skolverket har dessutom förvanskat och undanhållit information som framkommer i Expressens granskning. Uppgifterna avfärdas på grund av att de påstås enbart bygga på vittnesmål från två skolor.
OECD har blivit erbjudna att ta del av en professionell översättning av artikeln, men nekat med hänvisning till att de kan använda Google Translate. När granskningen väl landar är det tveksamt om den kommer att gå att lita på.
Inga-Britt Ahlenius, som varit chef för FN:s internrevision och Riksrevisionsverket, riktar kritik mot hur granskningen genomförs. Hon menar att uppdraget borde ha getts till en oberoende part, till exempel Statskontoret.
Internationella jämförelser kan vara ovärderliga för att förstå hur svensk skola fungerar – och peka på förbättringspotential. Men då krävs det att resultaten blir tillförlitliga.
Att Skolverket verkar ha fuskat, och sedan styr utredningen som ska kartlägga vad som skett, är raka motsatsen till seriöst. Hur ska vi kunna rätta till problemen i svensk skola om vi inte har tillförlitlig statistik på hur det faktiskt ser ut?
Skolverkets agerande tvingar oss att famla i mörkret. Vad är en toppnotering i PISA egentligen värd om vi inte vet om det är ett resultat av fiffel eller ett skolväsende i toppklass?