Det har varit mycket prat om klimat den här sommaren.

Det har det funnits anledning till.

Enorma skyfall ledde till översvämningar i flera europeiska länder. Närmare 200 människor miste livet. Värmerekord slogs på löpande band. Skogarna brann okontrollerat kring Medelhavet, i Kanada och i USA.

Även Sverige drabbades. Gävle dränktes av ett skyfall. Det uppmättes 161,6 millimeter regn på ett dygn. Det innebär två månaders nederbörd på 24 timmar. Hus riskerade att rasa, källare vattenfylldes. Vägar och broar spolades bort.

Och på söndagen drog orkanen Ida in över delstaten Louisiana. Över en miljon människor är utan ström. Den starkaste och kraftfullaste orkanen sedan 1850-talet, konstaterade Louisianas guvernör John Bel Edwards.

Förmodligen är det här bara en lätt västanfläkt mot vad som komma skall. Ett allt varmare klimat gör att skyfall kommer att bli vanligare i framtiden. Det konstaterar forskare på SMHI och tillägger att de dessutom kommer att bli mer intensiva.

Fler skyfall + mer intensiva skyfall = stora kostnader för samhället – framför allt om de inträffar i städer.

Det är en ekvation som ställer stora krav på en stadsplanering anpassad till morgondagens väder.

Ta en stad som Skellefteå. Som växer så att det knakar, och mer därtill. Husen breder ut sig. Skellefteå blir tätare. Grönytor ersätts av mer hårdgjord yta. Det ger snabbare vattenflöden och med snabbare vattenflöden ökar risken för översvämningar.

Dessutom behöver stadsplanerarna planera för några ”lägsta punkter” där vattnet kan samlas.

Skellefteälven är en naturlig sådan. Men det behövs fler. Eftersom vatten rinner neråt är grunden för all samhällsplanering att arbeta med höjdsättning, att bevara lågpunkter obebyggda dit vattnet kan styras och svämma över utan konsekvenser för hus eller människor.

För något år sedan listade Länsstyrelsen Västerbotten områden som kan få problem vid extrem nederbörd.

I Skellefteå kan området runt Sjungade Dalen drabbas. Så även ett stort området kring Norrvalla, halva travbanan och östra delarna av Morö Backe samt Hedensbyn. E 4 genom centrala Skellefteå fylls med vatten.

Men det här är ett problem som inte bara drabbar Skellefteå. Det finns även utsatta områden i Klemensnäs, Medle, Skelleftehamn, Norsjö, Bastuträsk, Norsjövallen och Malå.

Stadsplanerarna kan alltså mildra effekterna av kraftiga skyfall och översvämningar. Men det behövs mer. Mycket mer.

Den rapport som FN:s klimatpanel släppte tidigare i augusti slog fast att risken för extremväder som skyfall och värmeböljor kommer att bli vanligare framöver – och att det beror på människans utsläpp av bland annat växthusgaser.

De riktiga klimatdysterkvistarna menar att vi redan nått ”a point of no return”. Att klimatförändringarna förvandlats till ett självspelande katastrofpiano som löper amok – utan möjlighet för någon att stoppa flödet av noter, det vill säga extremvädret.

Genom att bygga städer och samhällen på ett annat sätt än vad vi gör i dag kan vi anpassa oss efter nya förhållanden, efter den ökade risken för extremväder. Men det räcker inte. De fattigaste på vår jord och många djur klarar inte ens de förändringar som vi ser i dag.

Klimatförändringarna är globala och kräver globala lösningar.

Världens länder måste komma överens om att arbeta tillsammans.

De fossila bränslena behöver fasas ut, vi behöver fundera på våra matvanor. Men vi behöver också stoppa skövlingen av världens skogar och skapa ett jordbruk vars odlingsmetoder ökar upptaget av koldioxid.

Frågan är bara hur det ska göras. Om det ska ske med hjälp av statliga subventioner eller statlig ”piska”. Eller en kombination av piska och morot. Mycket görs förvisso redan, men mer behövs. Och framför allt måste rätt saker göras.

Det finns de som protesterar mot vindkraft, en förnybar energikälla som varken ger några utsläpp eller kräver några miljöfarliga transporter av bränsle. Det finns de som protesterar mot gruvbrytning, trots att det handlar om metaller som behövs till batteritillverkningen som i sin tur behövs för att kunna fasa ut de fossila bränslena.

Sak samma med hotet att lägga ned cementtillverkningen på Gotland. Det skulle kunna innebära mer miljöskadlig import och brist på betong till bland annat vindkraftbyggen. Som behövs för att fasa ut de fossila bränslena. Ett annat exempel är motståndet mot kärnkraft, som är helt irrationellt ur klimatsynpunkt. Den är en nödvändig dellösning på de globala klimatproblemen.

Vi gör mycket, men måste göra mer. Och gör vi ingenting blir det bara värre.