Mikael Bengtsson: Vi i Norr Media behöver inte lyssna på Sandemose

Du ska inte tro att du är något.

I den fiktiva Jantelagen formulerar den dansk-norske författaren Aksel Sandemose i ord den oskrivna lag som säger att man inte får sticka ut och tro att man är bättre än andra.

Men om man är bättre än andra. Ska man då inte få vara stolt och berätta?

Mediebranschen har sin egen motsvarighet till filmens Guldbaggegala. Varje år delas priser och utmärkelser ut. Det finaste är helhetspriset i Årets dagstidning.

Till den utmärkelsen är tidningarna i Norr Media – Norran, Norrländska Socialdemokraten, Norrbottens-Kuriren och Piteå-Tidningen – nominerade. Tillsammans med stordrakarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.

Så här lyder juryns motivering: ”För att ha vänt motgång till framgång och säkrat den viktiga lokala journalistiken i norra Sverige såväl digitalt som i print.”

Vi lever i osäkra tider. Vi befinner oss mitt i en pandemi. Suget efter information är enormt. Snabb och korrekt information.

Det visar inte minst Norrans egen statistik. ”Klicken” på norran.se kan räknas i miljoner i pluralis varje månad. Ett bevis så gott som något på att den lokala kvalitetsjournalistiken är viktig. En journalistik nära människorna.

Till detta ska läggas att Norran vid flera tillfällen under senare år uppmärksammats för sin grävande journalistik.

Vi på Norran, vi på Norr Media ska självklart vara stolta över nomineringen. Ett bevis på att vi i branschens ögon gör ett bra jobb, alla miljoner klick på sajterna är ett bevis på att du som läsare håller med.

Samtidigt som vi gläds över nomineringen måste vi kunna lyfta blicken. Skåda ut över världen.

Enligt statistik från Reportrar utan gränser dödades 50 journalister i sitt arbete förra året. Många av dem granskade korruption och organiserad brottslighet eller bevakade proteströrelser.

Några av dem mördades brutalt, barbariskt.

I Indien brändes Rakesh ”Nirbhik” Singh levande till döds medan tv-reportern Isravel Moses hackades ihjäl med machete. I Mexico halshöggs Julio Valdiva Rodríguez. Víctor Fernando Álvarez Chávez styckades. I Iran hängdes Rouhollah Zam.

Till de 50 dödade journalisterna ska läggas de nästan 400 som hålls fängslade på grund av sin yrkesutövning.

I jämförelse ser det väldigt annorlunda ut i Sverige. Här dödas eller fängslas inte journalister för att de gör sitt jobb. De svenska journalister som dödats i tjänsten har dödats utomlands. I Afghanistan, i Uganda, i Chile, i Eritrea, i Somalia.

Däremot har debattklimatet hårdnat. Samtalstonen på sociala medier har stundtals mycket i övrigt att önska.

Granskande journalister och reportrar som rapporterar om känsliga ämnen får vara beredda på både det ena och det andra. I värsta fall leder det till någon form av självcensur.

– Vi får komma ihåg att en attack på en journalist även är en attack mot vår rätt till information, som Erik Halkjaer, ordförande för Reportrar utan gränser (Sverige) så elegant uttrycker det.

Oavsett var, när och hur attacken sker.

Norran och de andra tidningarna inom Norr Media jobbar vidare. Bevakar det lokala. Vi försöker gräva lite djupare.

Det kommer vi att fortsätta med. Blanda snabba nyheter med fördjupningar. Granska, granska och granska igen.

Tänk dig ett samhälle utan media och visselblåsare, ett samhälle där politiker, företagsledare och tjänstemän kunde göra allt vad de ville och lite till utan att bli granskade eller ifrågasatta. Det är samhälle man kan drömma mardrömmar om.

Sedan kan jag berätta för herr Sandemose att han hade fel: Vi i Norr Media ska tro att vi är något. Det visar inte minst nomineringen till Årets dagstidning.