Sverige har sedan mitten av 1990-talet haft höga reallöneökningar.
Det har gjort att en majoritet av befolkningen under senare år haft en relativt trygg ekonomi.
Men nu kan det vara slut på det. Först slog bostadspriserna rekord, sedan återinfördes amorteringskravet efter att ha fått vila under den värsta coronakrisen. Sedan sköt elpriset i höjden och för en tid sedan nådde kostnaderna för diesel och bensin rekordnivåer.
Som lök på laxen är även matpriserna på väg uppåt. TT Nyhetsbyrån har gått igenom SCB:s senaste prisstatistik. Den visar att varor som bröd, kött, fisk, rotfrukter och kaffe blivit väsentligt mycket dyrare. Kaffet kostar i snitt 13 procent mer i dag än för ett år sedan.
Kriget i Ukraina förvärrar situationen ytterligare. Inte minst för att både Ryssland och Ukraina är stora producenter av spannmål. De står för 25 procent av veteexporten i världen.
Torbjörn Isaksson, chefsanalytiker på Nordea, säger i en intervju med TT Nyhetsbyrån: ”Vi räknar med att matpriserna toppar med fem procent i sommar, jämfört med för ett år sedan. Men det skulle kunna bli betydligt högre än så, det är ett ovisst läge.”
Palle Borgström, ordförande för LRF, Lantbrukarnas riksförbund, menar även han att höga bränslepriser och brist på spannmål kommer att driva på de svenska matpriserna (Svenska Dagbladet 10/3 2022).
I en globaliserad värld är det självklart att Sverige importerar och exporterar varor och tjänster till såväl våra grannländer som till andra delar av världen. Samtidigt finns det, när det gäller de allra nödvändigaste vardagsprodukterna, ett värde i att åtminstone till stor del kunna vara självförsörjande. Det gör vårt land mindre sårbart och skapar en större långsiktighet och stabilitet för konsumenterna.
I början av 1990-talet producerade Sveriges bönder 75 procent av den mat som vi åt. I dag har den siffran sjunkit markant. Sverige har mellan 1995 och 2021 ökat sin livsmedelsimport från 29 till 158 miljarder kronor.
Vi har blivit fler men producerar mindre mat inom landets gränser. Det är en utveckling som måste vändas.
Enligt LRF finns det goda möjligheter att öka den svenska livsmedelsproduktionen.
Ny teknik och energismarta växthus kan förlänga odlingssäsongen för frukt och grönt. Det finns stora arealer outnyttjad mark, som inte passar till odling, men där får och nötkreatur kan omvandla gräs till kött och mjölk.
För att fler bönder ska vilja satsa krävs dock att politikerna ser ökad självförsörjning av mat som ett prioriterat mål och agerar för att skapa mer gynnsamma förutsättningar för lantbruket. Både på nationell och lokal nivå.
Skatter och avgifter måste anpassas och myndigheternas reglering och tillsyn behöver bli mer effektiv så att produktionen hålls uppe. Fler kommuner måste välja att i huvudsak upphandla inhemskt producerad mat.
Därtill vore det bra om subventionerna av det ekologiska jordbruket minskade eftersom det skulle leda till ökade skördar.
Vi vet inte hur framtiden ser ut. Därför finns det goda skäl att rusta Sveriges livsmedelsproduktion. Både för att skapa en tryggare ekonomisk situation för svenska konsumenter och för att minska risken för att behöva gå hungriga i tider av krig och naturkatastrofer.