Det finns stunder när en politikers partitillhörighet saknar betydelse.
När det är människan bakom politikern som är det viktiga.
På torsdagen (15/9 2022) kallade Centerledaren Annie Lööf till presskonferens. På vilken hon meddelade att hon avgår.
Valet gick sådär. Inte i en enda av de 55 kommuner som Sveriges kommuner och regioner (SKR) klassar som landsbygdskommuner gick Centerpartiet framåt. Det är en bidragande orsak till att Annie Lööf lämnar.
Efter fiaskot i valet började den interna kritiken höras, allt oftare, allt högre. Det riktades bland annat kritik mot Annie Lööfs öppning för att ingå i en regering ledd av Socialdemokraterna. Det är en annan bidragande orsak till att Annie Lööf lämnar.
Det är tufft att vara politiker, det är många gånger tuffare att vara partiledare. Kvällarna och helgerna är många, semestern kort. Det är ytterligare en bidragande orsak, förmodligen huvudskälet, till att Annie Lööf lämnar.
Allt det där är sådant som en partiledare får leva med. Kritiken, arbetsbelastningen.
Vad en partiledare däremot inte ska behöva leva med är hoten och hatet.
Annie Lööf nämner också hat och hot som en bidragande orsak till avgångsbeslutet.
Så får det självklart inte vara. Det är ju företrädesvis i diktaturer, och i kriminella miljöer, inte i en av världens mest demokratiska demokratier, som människor skräms till tystnad. Lite hårddraget är det vad som hänt här.
På presskonferensen berättade Annie Lööf att hon vaknade med en alldeles speciell känsla morgonen efter valnatten: ”Det var en lättnad över att inte ha kommit till skada. En lättnad över att kunna hämta dottern på dagis.”
I augusti uppdagades att hon varit måltavlan för mannen som mördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Visby i somras.
Att leva med den tanken under hela valrörelsen kan inte ha varit lätt.
Oavsett höger, vänster, eller någon annan riktning: Vi får inte låta hatet och hoten ta död på demokratin. Nu när Annie Lööfs efterträdare ska utses kan man undra hur många centerpartister som tänker efter både en och två gånger innan de förhoppningsvis tackar ja.
Vad Annie Lööf gjorde fel, och vad Annie Lööf gjorde rätt, under sina år som partiledare finns det anledning att återkomma till.
Men en dag som denna, när en partiledare erkänner att hat och hot var en bidragande orsak bakom avgången, finns det sådant som är viktigare att diskutera. Vi får aldrig acceptera hoten och hatet mot våra förtroendevalda.