Civilminister Erik Slottner (KD) har aldrig testat ChatGPT eller andra liknande AI-tjänster, enligt en intervju med HAIK, ett nyhetsbrev om AI. Ministern förklarar det med tidsbrist. Det är en märklig ursäkt. ChatGPT blev tillgänglig för allmänheten 30 november förra året. En vecka senare, 6 december, kungjorde rådet sin position gällande den nya AI-lag som kommissionen föreslagit.
ChatGPT kom alltså i upptakten till Sveriges övertagande av ordförandeskapet i EU:s ministerråd. Där skulle man leda arbetet med AI-lagen, ett av de största lagpaketen i EU:s historia.Det här visste Slottner förstås när rådet formulerade sin position. På mötet i början av december säger han dock ingenting konkret om vad, hur eller när något ska göras. De dryga 70 sekunder av det timslånga mötet som han talade ägnades i stort sett åt att tacka alla för gott samarbete.
De senaste sex månaderna har han alltså inte ägnat en minut åt att bekanta sig med de produkter och tjänster han ska reglera. Det är som att en infrastrukturminister ska ta fram ny lagstiftning för Europas alla fordon och vägar utan att ha kört bil.
Den svenska förhoppningen inför ordförandeskapet var att få lagpaketet färdigförhandlat och beslutat innan Spanien tar över klubban vid månadsskiftet juni-juli. Det hade onekligen varit en fjäder i hatten. Men det kommer inte att hända.
EU-parlamentet måste först godkänna ett utkast om vad man vill ta med till slutförhandlingarna med ministerrådet. Det sker tidigast i mitten av juni. Allt är förstås inte Sveriges ansvar. Parlamentet har dragit fötterna efter sig och ändrat friskt i kommissionens och ministerrådets diverse förslag.
Vissa, som techindustrin, tycker att lagen tunnats ut till oanvändbarhet. Andra ser parlamentets arbete som en demokratisk motvikt. Det finns onekligen en poäng i det. Varför var det parlamentet, snarare än Slottner och ministerrådet, som föreslog att AI-system som påverkar väljare vid politiska valkampanjer ska klassas som en hög risk?
Oavsett vad har Sverige i tysthet dumpat ambitionen att ro AI-lagen i hamn. I stället betonar Slottner att man lämnar över en bra utgångspunkt till Spanien för förhandlingarna med EU-parlamentet och kommissionen.
Det är svårt att få världens första AI-lagstiftning rätt. Den snirkliga processen kan tolkas som att särintressen river och sliter i lagstiftare tills slutprodukten är ett lapptäcke av viljor och kompromisser. Den tekniska utvecklingen sedan november har dessutom tvingat EU att lägga rälsen från ett framrusande lok.
Men när det är svårt att skapa bra, trovärdig och användbar lagstiftning borde fler fråga sig om det är mer reglering som behövs.
Inte bara näringslivsfanatiker kan se att stora techbolag idag är kraftigt reglerade av sådant som konsumentskyddet, upphovsrätten, dataskyddslagen GDPR samt DSA- och DMA-förordningarna. Den kommande AI-lagen har sysselsatt stora delar av techjätten Googles jurister under en lång tid, och de vet fortfarande inte hur den ska tolkas.
Det betyder att små företag kommer ha ännu svårare att förstå och följa lagen. Effekten av politikens intention att begränsa AI-företagens makt blir att befästa det oligopol som idag finns inom techsektorn. Så kan det gå när politiker inte bryr sig om att lära sig något om det de vill begränsa.