Finland vill tillsammans med Sverige ansöka om medlemskap i Nato.
Detta enligt uppgifter till Expressen (12/4 2022).
Allt talar för att Finland förbereder en formell Nato-ansökan. Men man vill göra det i god ordning, förankra det bland väljare och politiska partier – och gärna få Sverige med sig.
Det lär de också få. Uppgifter till Svenska Dagbladet (13/4 2022) säger att statsminister Magdalena Andersson (S) bestämt sig och vill att Sverige ansöker om ett Nato-medlemskap i juni.
Det vore logiskt. Argumenten mot ett svenskt Nato-medlemskap har till största del byggt på missuppfattningar, myter och undermåliga historiekunskaper.
Det hävdas att Sverige kommer att tvingas att ha kärnvapen på sin mark, trots att Danmark och Norge förhandlat till sig undantag från det. Det påstås att Sverige kommer att behöva skicka soldater till en tvivelaktig konflikt i exempelvis Turkiet, trots att alla Nato-länder själva kan bestämma vilket stöd man vill ge ett angripet land.
Det återupprepas också ständigt att den så kallade alliansfriheten ”tjänat oss väl”, när det snarare är våra militära samarbeten som gjort det. Som Dagens industris politiske redaktör PM Nilsson skriver (11/4 2022) har det i efterhand stått klart att Sverige under Kalla kriget stod skyddat under USA:s kärnvapenparaply, och att vi innan det gjorde seriösa försök att själva skaffa oss atomvapen.
Fråga Danmark och Norge om deras alliansfrihet under andra världskriget tjänade dem väl, eller om Ukrainas alliansfrihet nu gör det.
”Att bibehålla nationell handlingsfrihet och egen beslutsmakt är det tryggaste alternativet i en snabbt föränderlig värld”, skriver Nooshi Dadgostar (V) med flera i Svenska Dagbladet (13/4 2022).
Det låter fint, men vad betyder det? Hur tänker sig Vänsterpartiet att Sverige konkret ska försvaras vid ett ryskt angrepp?
Sådana frågor svarar Nato-motståndarna sällan eller aldrig på. Själva premissen för deras motstånd tycks vara att Ryssland inte skulle angripa just oss, eller, om de skulle göra det, så skulle omvärlden trots allt rycka ut till vårt försvar.
Men det är just denna premiss som den krassa verkligheten pulveriserat till damm. Ryssland har nu visat att man kan tänka sig att invadera länder i närområdet för att driva igenom sin vilja och säkerhetspolitiska doktrin. Ukraina får ingen militär hjälp bortom vapenleveranser och underrättelser.
Något formaliserat nordiskt försvarssamarbete, som Vänsterpartiet tycks sätta sin förhoppning till, existerar inte.
Det som existerar, och som till sist återstår för den svenska säkerheten, är Nato.