Från en sommar till en annan gick våtmarken från skyddsvärd till nödvändig att återskapa. En förändring som vid en första anblick ser ut som en nyvaknad omsorg om naturen.

Miljöaktivisternas allt mer högljudda kamp för att få Sverige att på allvar börja återställa utdikade våtmarker har fått medierna att börja uppmärksamma det som egentligen är en av Sveriges vanligaste naturtyper, och många svenskar att ställa sig frågan vad en våtmark är för något. Det är bra. För vi behöver lära oss mer om våtmarkerna så att vi förstår att deras roll och funktion är mycket mer än att binda koldioxid. Då kan vi också förstå att våtmarker runt om i Sverige behöver återställas av betydligt fler skäl än för att stoppa läckaget av koldioxid ur marken.

Våtmarker fyller många viktiga funktioner i landskapet. De fungerar som naturliga reningsverk, de är viktiga livsmiljöer för groddjur, insekter och många fågelarter, de är vattenhål för törstiga djur, de dämpar effekten av översvämningar genom att kunna härbärgera stora mängder vatten och de kan stoppa en framrusande skogsbränder. För att nämna några exempel.

Ju mer vi lär oss om våtmarkerna och deras viktiga roll desto lättare kommer vi också inse att återställande av våtmarker inte är riktigt så enkelt som det ibland beskrivits av myndigheter eller i media. Det finns flera aspekter ta hänsyn till och viktiga avvägningar att göra. Om, eller rättare sagt när, våtmarker börjar återskapas i Sverige så medför det att många områden och boende direkt drabbas genom att få en sämre livsmiljö sommartid.

Fler platser än i dag kommer att invaderas av myggor var och varannan sommar. Med kraftigt ökade arealer våtmarker i Sverige skulle vi också få räkna med risken för ökad spridning av insektsburna sjukdomar.

Att tillvaron för oss svenskar blir mindre bekväm och behaglig ju mer våtmarker som omger oss är naturligtvis inget argument för att låta bli att återställa dessa livsmiljöer. Men frågan illustrerar på ett tydligt sätt om vad vår kamp för att hejda klimatförändringarna ofrånkomligen måste innebära – uppoffringar, en mindre bekväm och behaglig tillvaro och att vi människor måste ta mindre plats och acceptera inskränkningar i våra livsmiljöer. Annars kommer vi aldrig kunna ha en chans att stoppa klimatuppvärmningen.

Ytterst visar debatten om återställningen av våtmarker på en av grundorsakerna bakom klimatuppvärmningen och alla av oss människor skapade miljöproblem: Att vi människor betraktar och använder våra naturmiljöer som verktyg för våra egna behov och syften. Och nu har återställandet av våtmarker seglat upp som ännu ett verktyg för oss, denna gång för att fånga upp mer av den koldioxid vi fortsätter att släppa ut.

Våra våtmarker behöver naturligtvis återskapas så långt det går, både för att hjälpa oss att begrava den koldioxid vi förbränner och för att våtmarkerna faktiskt är ett naturligt och viktigt inslag i vår natur.