Sommaren är ett mörker för sjukvården.
Den här sommaren finns goda förutsättningar för att mörkret ska bli än mörkare. Anledningen därtill stavas personalbrist.
Bemanningen inför sommaren är den största utmaningen i många regioner. Västerbotten är därvidlag inget undantag.
På den medicin-geriatriska kliniken i Skellefteå försvinner till exempel 22 vårdplatser. 62 platser blir 40. Sommaren 2019 fanns det 56. Då var beläggningen i princip 100 procent. Nu är alltså vårdplatserna 16 färre.
En som reagerat på rekordminskningen är regionfullmäktigeledamoten Carin Hasslow (L). Och det gör hon rätt i.
Till Norran (24/6 2020) säger hon bland annat: ”Vi får en väldigt osäker vårdsituation.”
Färre vårdplatser resulterar i mer stress, som i sin tur resulterar i att patientsäkerheten är hotad.
Anna-Lena Danielsson (S) är ordförande i hälso- och sjukvårdsnämnden. Hon menar att det helt enkelt inte finns tillräckligt med sjuksköterskor.
Visst, så är det. Men man kan också konstatera att regionens rödgröna majoritet haft en lång rad av mandatperioder på sig för att åtgärda problemet. Man har försökt, men uppenbarligen för lite, eller så har man försökt med fel saker.
Grundläggande handlar det om arbetsmiljö, om lön och förmåner. Om att vara en god arbetsgivare. Om praktikplatser.
Att landstingsledningen gömmer sig bakom opåverkbara faktorer som covid-19 må vara hänt.
Men de måste sluta gömma sig bakom påverkansbara faktorer som personalbrist. Det är faktiskt upp till den politiska landstingsledningen att se till att vården fungerar. Det är det ni har fått väljarnas mandat för att göra.
Nu hoppas Anna-Lena Danielsson att ett närmare samarbete mellan länets tre sjukhus ska vara (nöd)lösningen.
Lite plåster på såren. För en tid sedan presenterade Sveriges kommuner och regioner sin årliga hälso- och sjukvårdsrapport. Här står sig Region Västerbotten väl i den nationella jämförelsen.
Västerbottningarna har högt förtroende för både primärvården och sjukhusvården.
Men det finns också ett antal förbättringsområden. Tillgänglighet och väntetider är ett, ekonomin ett annat.
Brister i tillgänglighet och brist på pengar är ingen bra kombination. Hur ska vårdköerna kunna ”betas av” om det saknas pengar. Självklart kan resurser omfördelas. Frågan är hur nuvarande ledarskap klarar av att tackla den uppgiften.
Hela sjukvårdssverige lider av ett och samma symptom: när vård ges så håller den världsklass, problemet är att den ges alltför sällan.