Den socialdemokratiska regeringen lägger fram ett stort paket som ska kompensera hushållen för höga el- och drivmedelspriser.
Totalt 14 miljarder kronor spenderas på ett flertal olika åtgärder.
Drivmedelsskatterna sänks tillfälligt med 1,30 kronor samtidigt som man inför en ”drivmedelskompensation” på 1 000 kronor till alla privatpersoner som äger en bil.
Ytterligare 500 kronor går till privatpersoner i de så kallade stödområdena, som till stor del består av gles- och landsbygd.
Regeringen vill också förlänga det elprisbidrag som man införde tidigare i vintras och utöka bostadsbidraget till barnfamiljer.
Reduktionsplikten, som innebär en gradvis ökad inblandning av biobränslen i drivmedlen, ska tillfälligt pausas.
Med tanke på vinterns elpriser och de senaste veckornas drivmedelspriser – nyligen stod dieselpriset på 28 kronor litern – är ambitionen rätt. Men åtgärderna är klumpigt genomförda och riskerar att få mycket snedvridande effekter.
Varför får exempelvis alla bilägare en tusenlapp rakt ner i fickan – även om man inte kör en enda meter?
Varför förlänger regeringen ett uselt utformat elprisbidrag – som enbart går till villaägare – i stället för att sänka elskatten?
Även sänkningen av drivmedelsskatterna är märkligt utformade. Dels styr inte sänkningen mot en minskad import av rysk olja, något som hade varit möjligt att åstadkomma på flera sätt. Dels är 1,30 kronor inte mycket för de som är mest bilberoende, om det skulle visa sig att priset ännu en gång rusar uppåt.
De 14 miljarderna hade gjort större nytta som en inkomstskattesänkning. Då hade pengarna kommit alla till del och gjort störst nytta för de med lägst inkomster, i stället för att vissa grupper skulle gynnas specifikt.
Är en bilägande barnfamilj i ett av storstädernas mer välbärgade villaområden i behov av mer stöd än en ensamstående sjuksköterska som bor i lägenhet i en småstad och åker buss till jobbet?
Regeringen kan inte gärna tycka det, men deras politik slår fast att så är fallet; barnfamiljen kommer att få åtskilliga tusenlappar i stöd, medan sjuksköterskan knappt får en krona, trots en skyhög elräkning och kraftigt stigande matpriser.
Till sist måste man undra vad det är som hindrar regeringen från att bedriva en bättre politik. Faktum är att nästan alla partier den här vintern lagt fram bättre förslag som svar på energikrisen.
I stället för att lyssna in och genomföra en politik som är både enkel och effektiv – som Moderaternas och Liberalernas förslag om att sänka elskatten – har regeringen hittat krångliga särlösningar.
Kanske spelar prestige in? En socialdemokratisk regering vill möjligen inte lägga fram borgerliga partiers förslag.
Men med tanke på stödens utformning framstår det som mer troligt att regeringen helt enkelt vill kunna rikta stöden, inte nödvändigtvis till de som behöver pengarna bäst, utan till de vars röster partiet behöver mest.
Det är valfläsk, paketerat med noggrann adress.