Magdalena Andersson gick hårt ut i sitt första tal som partiledare för Socialdemokraterna.

Klimatet var ett område hon valde att särskilt uppmärksamma. Oppositionens politik stämplades som både obegåvad och barnslig.

Ämnesvalet är i sig intressant. I det nuvarande regeringssamarbetet har Miljöpartiet dragit det tyngre lasset när det kommit till klimat- och miljöfrågor. Med tanke på partiets profilering är det inte ologiskt att miljöministern i Stefan Löfvens regeringar varit miljöpartist.

Men viskningarna går om en eventuellt stundande skilsmässa mellan de två regeringspartierna.

Anonyma socialdemokrater säger till Expressen (4/11 2021) att i valet mellan Miljöpartiet och Centerpartiet så väljer man hellre C, och SSU:s ordförande Lisa Nåbo förespråkar en ombildning till en ren socialdemokratisk regering.

Skulle det bli fallet finns det utrymme för Socialdemokraterna att profilera sig i miljöpolitiken.

Eftersom Miljöpartiet ofta fått bära skulden när kritik riktats mot regeringens miljöpolitik kunde det vara fördelaktigt att skapa en viss distans. Dessutom kan det vara en chans att locka unga väljare, som prioriterar klimatfrågan högt.

Det skulle också innebära en möjlighet för Socialdemokraterna att ta kommandot i en fråga som blivit allt viktigare. Som tilltänkt regeringsbärande parti verkar det dumt att lämna över frågan till ett litet parti.

Moderaterna har insett detta och arbetar hårt för att bygga förtroende i klimat- och miljöfrågor.

”Sveriges gröna höger” titulerade man sig stolt i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter (12/9 2021) tidigare i höst.

Det saknas inte konfliktlinjer mellan Socialdemokraterna och Moderaterna i frågan. Exempelvis kritiserade Magdalena Andersson i sitt kongresstal Moderaternas vilja att satsa på sänkta utsläpp utomlands.

”Varför vill de att Sverige ska skänka bort investeringar till andra länder?”, frågade sig S-ledaren, som även ansåg att meningsmotståndarnas politik innebär att Sverige flyr från sitt ansvar.

Det visar att Socialdemokraterna har jobb kvar att göra i klimat- och miljöfrågan.

Internationellt arbete får inte bli en förevändning för att inte ställa om på hemmaplan. Men utsläppen vet inga landgränser. Ett kilo koldioxid gör samma skada oavsett om det släpps ut i Mölndal eller i Mogadishu.

I länder som inte kommit lika långt som Sverige i omställningen finns det dessutom ofta lågt hängande frukter att plocka.

En av de mest effektiva klimatåtgärderna är att prissätta koldioxidutsläpp, antingen genom en skatt eller genom utsläppshandel.

Enligt en nyligen släppt rapport från tankesmedjan Timbro har bara 21,5 procent av världens utsläpp en prislapp. Samtidigt har Sverige världens högsta skatt på koldioxid. Den ligger på en nivå som troligen skulle räcka för att uppfylla Parisavtalet om den infördes globalt.

Såväl klimatbistånd som uppdrag åt relevanta myndigheter att assistera andra länder med implementeringen kan göra nytta.

Klimatomställningen är inte en tävling mellan länder om vem som hinner först, utan ett race mot klockan där alla länder deltar.

Att Sverige rusar framåt hjälper inte om fattiga länder hamnar på efterkälken. Det blir klimatnationalism i stället för klimaträttvisa.

Om den vägen är Socialdemokraternas försök att profilera sig i klimatpolitiken lär de inte locka många nya väljare.