Arla stäms av KO.
Så löd rubriken i SVT (21/11 2022) till mångas nöje.
Det är dock inte ett nötkreatur som vidtagit rättsliga åtgärder mot mejerikoncernen. Det är Konsumentombudsmannen (KO) som anser att Arla far med osanning när de på paketet skriver att deras ekologiska mjölk har ”netto noll klimatavtryck”.
Det juridiska utfallet är på många sätt irrelevant eftersom Arla redan i våras meddelade att man ska slopa uttrycket ”netto noll klimatavtryck” på förpackningarna (Supermiljöbloggen 28/4 2022).
Då är det mer intressant att fundera över debatten där Arla fick hård kritik för att man väljer att sluta klimatkompensera – delvis som en följd av rättegången. Mejeriet har sedan några år tillbaka bland annat finansierat trädplantering i Uganda för att kompensera för utsläpp i Sverige. Det var så man räknade fram att eko-mjölken hade ”netto noll klimatavtryck”.
Det slutar man med nu för att i stället satsa på hållbarhetsarbete på gårdarna.
”Om det blir för svårt att kommunicera kring hållbarhet tror jag att det kommer att leda till att företag drar ner på sin hållbarhetsagenda”, säger Victoria Olsson, hållbarhetschef på Arla Sverige till Dagens Industri (21/11 2022).
Är det då ”definitionen av greenwashing”, som en twittrare uttryckte det, att Arla bara klimatkompenserar så länge man kan tjäna pengar på det? Nja. För all del var idén om ”netto noll klimatavtryck” tvivelaktig, och att Konsumentverket/Konsumentombudsmannen agerade mot det var rimligt. Men just det faktumet är också det som talar till Arlas fördel när det kommer till företagets miljö- och klimatarbete framåt.
Klimatkompensation är en blandad kompott till bransch där effektiva projekt varvas med rena bluffar. Exempelvis är trädplantering i grunden ett bra sätt att binda koldioxid, men det är till exempel mycket svårt att veta hur många av de plantor som köpts av företag och privatpersoner som hade planterats ändå. Eller om någon av dem köpts flera gånger.
Andra projekt är delvis lättare att spåra, som när koldioxid fångas direkt ur luften. Men den tekniken är i sin linda och kan inte på kort sikt skalas upp.
Victoria Olsson har rätt när hon säger att olika sätt att fånga in, binda och lagra koldioxid kommer att behövas framöver. Det anser även FN:s klimatpanel IPCC. Men tills tekniken och regleringen av området växt fram finns inga genvägar bort från utsläppsminskningar. I slutändan ska vi alla ner till ”netto noll”, utan att bokföra utsläppen till andra platser.
Hellre ett ton koldioxid i handen än tio teoretiska trädplantor i Uganda.