Undfallenhet kan inte vara svaret

Svaret på Kinas systematiska försök att tysta sina kritiker får inte bli omvärldens tystnad.

Rädsla för ökade spänningar får inte hindra omvärlden från att kritisera Kina.

Rädsla för ökade spänningar får inte hindra omvärlden från att kritisera Kina.

Foto: Heiko Junge/NTB scanpix/TT

Ledare2021-03-26 07:00
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Björn Jerdén, chef för Utrikespolitiska institutets Kinacenter, får inte längre resa till Kina.

Han är en av tio européer som Kina infört sanktioner mot. Även fyra organisationer är drabbade av liknande repressalier, rapporterar Sveriges Television (22/3 2021).

Spänningarna mellan EU och Kina ökar. När EU offentliggjorde sanktioner mot fyra kinesiska tjänstemän och en kinesisk entitet – som alla är inblandade i övergreppen mot etniska minoriteter i Xinjiang – dröjde det inte länge förrän Kina hämnades genom att införa egna sanktioner.

Den europeiska unionen står tack och lov inte ensam i att stå upp mot den kinesiska diktaturen och dess brott mot mänskliga rättigheter. Under Biden-administrationen har USA återigen blivit en kraft att räkna med i frågan, och regeringen har infört egna sanktioner mot ett 20-tal kinesiska tjänstemän på grund av situationen i Hongkong.

Det är välkommet. Att det kinesiska gensvaret följdes av att USA, Storbritannien och Kanada offentliggjorde egna sanktioner är ytterligare ett tecken på hur demokratierna enas mot diktaturen (In Beijing 23/3 2021).

På hemmaplan har det varit ord och inga visor. Utrikesdepartementet kallade häromdagen upp Kinas Sverigeambassadör för ett möte till följd av sanktionerna (SVT 23/3 2021) och utrikesminister Ann Linde (S) kallade Kinas beteende för ”en väsentlig upptrappning och naturligtvis helt oacceptabelt.”

Den upptrappning i tonläge som sker kan tyckas obehaglig, men den är nödvändig. Förtrycket i Xinjiang har av flera aktörer liknats vid en etnisk rensning. I Hongkong nedmonteras demokratin. Ockupationen av Tibet fortsätter.

Omvärlden behöver reagera, markera och agera med kraft.

Kina har blivit alltmer aggressivt i försöken att kontrollera bilden av regimen. Utländska journalister i landet riskerar att förlora sin ackreditering och bli utsparkade om de eller deras arbetsgivare skriver saker som regimen inte gillar.

Sanktionsdrabbade Björn Jerdén konstaterar i en intervju att det blivit allt svårare att forska om Kina utan att kritiseras av den kinesiska staten. Svaret på Kinas systematiska försök att tysta sina kritiker får inte bli omvärldens tystnad, även om en något försämrad relation med landet blir konsekvensen.

Undfallenhet är inte ett alternativ.