Var det oppositionsledaren som höll tal i Almedalen på måndagsförmiddagen?

Eller var det bara Moderaternas partiledare Ulf Kristersson?

Frågan om vem som egentligen bestämmer på högerkanten har diskuterats under hela mandatperioden. Men den fick nytt liv under nationaldagsveckan när Sverigedemokraterna initierade ett misstroendevotum mot justitieminister Morgan Johansson (S).

Händelsen hade kunnat bli ett tillfälle för Moderaterna att ta kommando över oppositionen. Ulf Kristersson kunde ha sagt: vi vill alla avsätta Morgan Johansson, men att göra det i juni, när vi har ett val i september, är meningslöst. Vi fokuserar på valrörelsen.

I stället hängde såväl Moderaterna som Kristdemokraterna och Liberalerna på. Rädslan från decemberöverenskommelsens dagar, när Sverigedemokraterna uppfattades som det enda riktiga oppositionspartiet, dröjer sig kvar på partikanslierna.

Debaclet straffade Moderaterna. I Novus julimätning backade partiet från 21,5 till 19,6 procent. Återigen blev gapet till Sverigedemokraterna, som noterade 17,4 procent, obekvämt litet.

Ulf Kristersson gör ibland goda försök att visa ledarskap. I en intervju inför Almedalstalet (Sveriges Radio 4/7 2022) uteslöt han att Sverigedemokraterna skulle kunna ingå i en borgerlig regering nästa mandatperiod.

Det är en både klok och nödvändig ståndpunkt. Sverigedemokraterna är inte på långt när färdigreformerat. Att ta stöd av dem i riksdagen, eller i en budgetförhandling, är en sak, att ge dem statsrådsposter någonting helt annat.

Detta förstår moderatledningen. Så varför envisas de samtidigt med att signalera samhörighet med Sverigedemokraterna?

I Almedalstalet hyllade Ulf Kristersson i en passage Kristdemokraternas engagemang för vården, Liberalernas utbildningspolitik, och att Sverigedemokraterna, som inget annat parti,, ”stått upp för att vi inte kan öka invandringen” – en eufemism som hette duga,

Det troliga svaret är att Ulf Kristersson uppfattar det som nödvändigt att presentera ett sammanhållet regeringsalternativ, i kontrast till röran på vänstersidan, som han nämnde i talet.

Men lika troligt är att han, genom att behandla Sverigedemokraterna som Alliansens nya parti, skapar osäkerhet bland väljare både om det politiska utfallet och om stabiliteten i koalitionen.

I en sådan situation spelar det mindre roll att Moderaternas politiska analys inför valet är träffsäker: att gängbrottsligheten, energipolitiken och plånboksfrågorna både står högt på väljarnas agenda, och är utmärkta exempel på socialdemokratiska misslyckanden.

Allt det skyms av att regeringsfrågan lever även på högersidan, i en annan form.

Väljarna frågar sig fortfarande vem som egentligen kör, och vem det var som höll tal i måndags (4/7 2022) på Visbys scen.