Rysslands fullskaliga invasion har inneburit stora skador i hela det ukrainska samhället.
Det borde ha gjorts enkelt. Ukrainska flyktingar skulle ha haft samma rättigheter som andra nyanlända. Det betyder bland annat personnummer, studier i svenska för invandrare (SFI), betald praktik och studiemedel från CSN.
Sveriges politiker valde annorlunda. Först satte de ukrainarna på svältkost med samma rättigheter som asylsökande – ingen rätt till SFI eller andra etableringsinsatser och en dagersättning på högst 71 kronor per dag. När tiden gått och EU förlängt sitt massflyktsdirektiv, har Skatteverket beslutat att folkbokföra ukrainarna. Den som har bott här i minst två år och förväntas bo längre, har laglig rätt till folkbokföring.
Det ger en rad rättigheter som de ukrainska flyktingarna hittills saknat, som personnummer och tillgång till etableringsprogrammet med betydligt högre ersättning än 71 kronor per dag. De har även, precis som alla andra som bor i Sverige, rätt till det yttersta skyddsnät som ges av kommunerna.
Men även här har en riksdagsmajoritet agerat missunnsamt och inkompetent. Genom en ny lag har ukrainare delats in i olika grupper med olika rättigheter, beroende på ankomsttid till Sverige. Så har vissa av dem hamnat i helt orimliga situationer. Som Taia Fedorysjtjeva, 20, och Liza Trusjyk, 21, som bor i Eskilstuna. Båda kom till Sverige i mars 2022 efter att ha flytt infernot i Charkiv. De går nu sista året på gymnasiets IB-program och har bott i lägenheter som ordnats av kommunen men varit en del av Migrationsverkets mottagandesystem.
Järnvägsstationen i Lviv, var en knutpunkt när flyktingra skulle ta sig ut ur Ukraina tiden efter att Rysslands olagliga invasion inleddes.
Folkbokföringen har drivit in dem i en byråkratisk återvändsgränd. De har förlorat rätten till betald bostad via Migrationsverket och hänvisats till samma lösningar som andra nyanlända. Det är i grunden en bra ordning men för Taia och Liza är förändringen förödande. För det första saknar ukrainska flyktingar rätt till studiestöd från CSN. Så har våra politiker bestämt. Att det skulle skapa problem var något som påpekades av flera remissinstanser under den senaste lagbehandlingen men ignorerades av regeringen.
Taia och Liza får vidare avslag på ansökan om ekonomiskt bistånd från kommunen vilken hänvisar dem till Arbetsförmedlingens etableringsprogram. Men studier på gymnasiet ingår inte i programmets insatser så de får nej även där.
När de är klara med sina gymnasiestudier är de välkomna till etableringsprogrammet vilket ger etableringsersättning varefter kommunen kan fylla på med ekonomiskt bistånd vid behov. Så är det sagt. Men vad ska de göra under det dryga halvår som de har kvar på gymnasiet?
Kämpar. Taia Fedorysjtjeva, 20, och Liza Trusjyk, 21.
En väg är att försöka hitta ett jobb vid sidan av studierna, i praktiken dubbelarbeta under den mest krävande tiden på IB-programmet. En annan lösning är att förlita sig på välgörenhet från medkännande Eskilstunabor som bidrar med pengar till hyra och mat – oklart hur länge.
Ytterligare ett alternativ beskrivs i Eskilstuna kommuns beslut: ”Yelyzaveta [Liza] har möjlighet att återgå till sitt etableringsprogram och bli självförsörjande om hon avbryter sina studier och upprättar en ny planering med Arbetsförmedlingen.”
Sug på den karamellen. Hoppa av gymnasiet för att etablera sig i Sverige. Var det så ansvariga politiker tänkte när de skrev lagarna? Eller vad tycker de att Liza och Taia ska göra?