Ukraina i EU stÀller krav pÄ unionen

Ett EU-medlemskap för Ukraina stÀller krav pÄ förÀndringar i den forna Sovjetrepubliken. Men frÄgan Àr om inte en utvidgning stÀller Àn allvarligare krav pÄ unionen att reformera sina institutioner.

I oktober trÀffades Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba och EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell Fontelles i Kiev som ett sÀtt att visa stöd och markera att Ukraina Àr pÄ vÀg in i unionen.

I oktober trÀffades Ukrainas utrikesminister Dmytro Kuleba och EU:s utrikesrepresentant Josep Borrell Fontelles i Kiev som ett sÀtt att visa stöd och markera att Ukraina Àr pÄ vÀg in i unionen.

Foto: Efrem Lukatsky

Ledare2023-11-06 07:30
Detta Àr en ledare. Norran Àr partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Att fĂ„ in Ukraina i EU stĂ€ller höga krav pĂ„ förĂ€ndring och anpassning. OcksĂ„ pĂ„ unionen sjĂ€lvt. Ukraina stĂ„r inför magnifika utmaningar om landet ska kunna  uppfylla de sĂ„ kallade Köpenhamnskriterierna, regelverket som avgör ifall ett ansökarland nĂ„r upp till kraven för att kunna ingĂ„ i  den Europeiska unionen.

Anpassningskraven betyder bland annat att korruption inte fĂ„r inte förekomma. NĂ€ringsliv och företagande fĂ„r inte subventioneras och varor frĂ„n unionens övriga delar ska kunna flöda fritt. RĂ€ttsvĂ€sendet ska vara oberoende frĂ„n politiken. Lagar och regeringsdirektiv mĂ„ste ocksĂ„ koordineras med EU:s lagstiftning, ett arbete som bara det kan ta Ă„ratal att uppnĂ„.  

Anpassningen kan i de lĂ€nder som önskar gĂ„ med i EU innebĂ€ra en plĂ„gsam process bort frĂ„n etablerade nationella förestĂ€llningar. Det Ă€r till exempel lĂ„ngt frĂ„n sjĂ€lvklart för alla att till en början acceptera det faktum att den lagstiftning som Europaparlamentet och RĂ„det skriver tillsammans faktiskt mĂ„ste tillĂ€mpas i alla medlemslĂ€nder. Även fogliga Sverige har ibland syndat nĂ€r det gĂ€ller att inkorporera förordningar och direktiv. Senast hĂ€romĂ„ret slĂ€pade vi fötterna efter oss för att applicera EU-lagstiftning pĂ„ klimat- och migrationsomĂ„det.  

För ett land som för bara drygt tre Ă„rtionden sedan var marinerat i en förstelnad sovjetisk planekonomi blir detta givetvis en komplicerad och utmanande process. Att det dessutom ska ske efter ett förödande krig mitt i ruinerna av en ofattbar förstörelse och efter förlusten av hundratusentals soldater och civila stĂ€ller givetvis  i det nĂ€rmaste oövervinnerliga krav pĂ„ hela den arma ukrainska nationen. Vis av skadan efter Bulgarien och RumĂ€niens intrĂ€de blir  det den hĂ€r gĂ„ngen fullt fokus pĂ„ att kriterierna för korruption och rĂ€ttsvĂ€sendets oberoende verkligen har uppfyllts.

Men om ukrainarna nu Ă€r Ă€ndĂ„ mĂ„lmedvetna och fast beslutade att nĂ€rma sig Europa. Hur mĂ„lmedvetna Ă€r vi pĂ„ insidan? Utvidgningen österut stĂ€ller krav Ă€ven pĂ„ unionen. Inte minst om ett sĂ„ folkrikt land som Ukraina med sina 43 miljoner invĂ„nare blir medlem. Även om det Ă€r en bit kvar till Tyskland, det största landet i EU med sina 83 miljoner, skulle landet bli en av giganterna bredvid Frankrike, Polen och Spanien.

Hur ska den gemensamma jordbrukspolitiken utformas nĂ€r ett land som producerar ungefĂ€r lika mycket spannmĂ„l som resten av unionen gĂ„r med? Redan nu har det gnisslat i Polen nĂ€r Ukraina  tvingats skeppa produkter landvĂ€gen genom det vĂ€stra grannlandet.  

Principerna för beslutsfattande kanske ocksĂ„ mĂ„ste ses över. Ska vetorĂ€tten fĂ„ finnas kvar i ett EU som omfattar Ukraina, Moldavien, lĂ€nderna pĂ„ vĂ€stra Balkan och kanske till och med Georgien? Ska fler beslut i stĂ€llet fattas med kvalificerad majoritet? Eller rent av enkel majoritet?  

Ukraina Ă€r fast beslutet att inte bara nĂ€rma sig vĂ€st – man vill ingĂ„ i bĂ„de EU och Nato. PĂ„ sikt blir det ocksĂ„ vĂ„r allas försĂ€kran mot fortsatt aggression frĂ„n Ryssland.  

Men att detta sÀtter ocksÄ press pÄ förÀndring av EU:s institutioner, Àven om det Àr en liten uppoffring jÀmfört med de enorma kostnader i mÀnniskoliv och materiell förstörelse som Ukraina drabbats av.