Att fÄ in Ukraina i EU stÀller höga krav pÄ förÀndring och anpassning. OcksÄ pÄ unionen sjÀlvt. Ukraina stÄr inför magnifika utmaningar om landet ska kunna uppfylla de sÄ kallade Köpenhamnskriterierna, regelverket som avgör ifall ett ansökarland nÄr upp till kraven för att kunna ingÄ i den Europeiska unionen.
Anpassningskraven betyder bland annat att korruption inte fÄr inte förekomma. NÀringsliv och företagande fÄr inte subventioneras och varor frÄn unionens övriga delar ska kunna flöda fritt. RÀttsvÀsendet ska vara oberoende frÄn politiken. Lagar och regeringsdirektiv mÄste ocksÄ koordineras med EU:s lagstiftning, ett arbete som bara det kan ta Äratal att uppnÄ.
Anpassningen kan i de lĂ€nder som önskar gĂ„ med i EU innebĂ€ra en plĂ„gsam process bort frĂ„n etablerade nationella förestĂ€llningar. Det Ă€r till exempel lĂ„ngt frĂ„n sjĂ€lvklart för alla att till en början acceptera det faktum att den lagstiftning som Europaparlamentet och RĂ„det skriver tillsammans faktiskt mĂ„ste tillĂ€mpas i alla medlemslĂ€nder. Ăven fogliga Sverige har ibland syndat nĂ€r det gĂ€ller att inkorporera förordningar och direktiv. Senast hĂ€romĂ„ret slĂ€pade vi fötterna efter oss för att applicera EU-lagstiftning pĂ„ klimat- och migrationsomĂ„det.
För ett land som för bara drygt tre Ärtionden sedan var marinerat i en förstelnad sovjetisk planekonomi blir detta givetvis en komplicerad och utmanande process. Att det dessutom ska ske efter ett förödande krig mitt i ruinerna av en ofattbar förstörelse och efter förlusten av hundratusentals soldater och civila stÀller givetvis i det nÀrmaste oövervinnerliga krav pÄ hela den arma ukrainska nationen. Vis av skadan efter Bulgarien och RumÀniens intrÀde blir det den hÀr gÄngen fullt fokus pÄ att kriterierna för korruption och rÀttsvÀsendets oberoende verkligen har uppfyllts.
Men om ukrainarna nu Ă€r Ă€ndĂ„ mĂ„lmedvetna och fast beslutade att nĂ€rma sig Europa. Hur mĂ„lmedvetna Ă€r vi pĂ„ insidan? Utvidgningen österut stĂ€ller krav Ă€ven pĂ„ unionen. Inte minst om ett sĂ„ folkrikt land som Ukraina med sina 43 miljoner invĂ„nare blir medlem. Ăven om det Ă€r en bit kvar till Tyskland, det största landet i EU med sina 83 miljoner, skulle landet bli en av giganterna bredvid Frankrike, Polen och Spanien.
Hur ska den gemensamma jordbrukspolitiken utformas nÀr ett land som producerar ungefÀr lika mycket spannmÄl som resten av unionen gÄr med? Redan nu har det gnisslat i Polen nÀr Ukraina tvingats skeppa produkter landvÀgen genom det vÀstra grannlandet.
Principerna för beslutsfattande kanske ocksÄ mÄste ses över. Ska vetorÀtten fÄ finnas kvar i ett EU som omfattar Ukraina, Moldavien, lÀnderna pÄ vÀstra Balkan och kanske till och med Georgien? Ska fler beslut i stÀllet fattas med kvalificerad majoritet? Eller rent av enkel majoritet?
Ukraina Ă€r fast beslutet att inte bara nĂ€rma sig vĂ€st â man vill ingĂ„ i bĂ„de EU och Nato. PĂ„ sikt blir det ocksĂ„ vĂ„r allas försĂ€kran mot fortsatt aggression frĂ„n Ryssland.
Men att detta sÀtter ocksÄ press pÄ förÀndring av EU:s institutioner, Àven om det Àr en liten uppoffring jÀmfört med de enorma kostnader i mÀnniskoliv och materiell förstörelse som Ukraina drabbats av.