Fjällturismen har de senaste åren slagit flera rekord. Allt fler människor har hittat till fjällen för första gången, inte minst under sommaren. Att nya grupper får uppleva den vackra naturen och att det genererar inkomster lokalt är naturligtvis positivt. Men fjällturismen har också en baksida.
Att fler ägnar sig åt vandring och friluftsliv har lett till att naturlivet fått utstå högre tryck. Det vittnas om nedskräpning, att eld görs upp där man inte får, att avföring inklusive toalettpapper hittas bara några meter från vandringslederna och om hur soppåsar lämnas i vindskydd.
Vissa populära resmål har flerdubblat antalet besök, vilket bidragit till förslitningar i naturen. Exempelvis har två områden kring Vålådalen i Jämtland belagts med permanenta besöksförbud. I SvD (5/13) berättas om hur en husbilskaravan med turister blockerat en väg i Jämtland för att ta selfies med en grupp stressade renar.
Även det omgivande samhället på turistmålen, till exempel sjukvården, hamnar under högt tryck till följd av alla besökare. Hälsocentralen i Åre by har under en hektisk dag omkring 150 vårdsökande och tar hand om nästan 800 benbrott per år. Det i ett samhälle som har under 2 000 permanenta invånare.
Men turismen är också en möjliggörare. Egna företag, arbetstillfällen, skattekronor, liv och rörelse är en annan sida av turismen. Inte sällan på platser som utan besöksnäringen hade känts avlägsna. Möjligheten, genom allemansrätten, för vanliga människor att få uppleva naturen är dessutom något av en helig princip i Sverige.
Hur kan man då nå en balans? En situation där besöksnäringen är långsiktig och hållbar, där stressade renar inte blir selfieobjekt, men där man likväl skördar frukterna av turismens fördelar.
Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok har tidigare flaggat för att han vill se en turistavgift i Sverige, något som exempelvis skulle kunna läggas på hotellövernattningar, med syfte att kompensera och betala för det slitage och underhållsbehov som uppstår i besökstäta orter.
I andra delar av världen, på flera av världens mest besökta platser, finns idag liknande avgifter eller skatter. I Spanien tillkommer en turistskatt på mellan två och fem euro per person och hotellnatt. I Venedig har man beslutat att införa besöksavgift, detta efter att stora mängder turister enbart besöker staden över dagen. I Alperna (till exempel Österrike och Italien) betalas turistskatt av alla vuxna som övernattar för att främja hållbarhetsarbetet.
Branschorganisationen Visita är däremot skeptiska till införandet av turistavgifter i Sverige. De menar att en turistavgift hade kunnat göra svenska turistorter mindre attraktiva som resmål. De lyfter även den administrativa bördan som branschen skulle belastas med som ett problem – något som är värt att ta på allvar då många företag kopplade till turism är mindre affärsrörelser. Istället menar organisationen att statliga Visit Sweden borde få ökade medel att marknadsföra fler orter i landet. Detta för att sprida ut turismen över fler platser, och göra trycket jämnare.
Att hitta balansen mellan en hållbar besöksnäring och samtidigt skörda frukten av de positiva delarna är svårt. Men det finns starka poänger med att de som faktiskt bidrar till slitaget och underhållsbehovet, turisterna, också blir de som får betala för det.