Frihandelsvän. EU:s tidigare handelskommissionär Cecilia Malmström argumenterar för att Sverige ska stödja MERCOSUR-avtalet.
Efter decennier av förhandlingar har EU och Mercosur-länderna – Argentina, Brasilien, Paraguay, Uruguay och Bolivia – kommit överens om ett frihandelsavtal som omfattar fler än 800 miljoner människor (DN 6/12). Det är inte bara avtalet i sig som är betydelsefullt, utan också dess tajming. I takt med att fler länder fäller såväl protektionistiska uttalanden som höjer faktiska handelshinder, är det värdefullt att EU-kommissionen lyfter frihandelns roll i att bidra till en starkare ekonomisk tillväxt.
Tidpunkten innebär en möjlighet att bredda EU:s handelspartners, vilket är en fråga som blivit aktuell sedan auktoritära stater som Ryssland och Kina länge har inriktat sig på att öka sin exponering, och därmed dess inflytande, på växande ekonomier. På så vis kan Mercosur-avtalet bli en geopolitisk markering, med ett som EU lyfter att frihandel är en effektiv motvikt mot politiska påtryckningar från diktaturer, vilket är en slutsats som delas av EU:s tidigare handelskommissionär Cecilia Malmström. I tidskriften The Economist underströk hon nyligen att – med ett möjligt handelskrig runt hörnet – behöver Europa såväl vänner som allierade (12/12).
EU- kommissionens ordförande Ursula von der Leyen håller tal vid slutförhandlingarna om MERCOSUR-avtalets utformning i december 2024.
För Sverige, som varit pådrivande för mer frihandel oavsett färg på regering, är det välkommet att regeringen aktivt stöttat Mercosur-avtalet. En rapport från Kommerskollegium visar nämligen hur utrikeshandeln bidrar till svensk motståndskraft – inte minst under globala kriser. När världen lamslogs av pandemin kunde svenska företag behålla sina leverantörer och hitta nya marknader tack vare öppna handelsvägar. Kort sagt: frihandel driver inte bara på den ekonomiska tillväxten, utan spelar också en kritisk roll när det handlar om att stärka ett lands motståndskraft.
Handelsavtalet mellan EU och Mercosur sträcker sig dock längre än ekonomiska kalkyler och tariffer. Det innehåller också skrivningar om att följa Parisavtalet, vilket visar att frihandel och klimatarbete inte behöver stå i konflikt med varandra – de kan tvärtom stärka varandra.
Samtidigt pekar Donald Trumps återkomst i Vita huset på att både handelshinder och exportkontroller lär bli mer förekommande inslag i världsekonomin framöver. Det är olyckligt. Protektionistisk politik slår hårdast mot de som redan har det svårt – konsumenter i låg- och medelinkomstgrupper. På sikt är dock alla förlorare i ett globalt handelskrig.
USA´s tillträdande president, Donald Trump, kan införa hinder kring handeln mellan EU och USA.
Även om det fortfarande återstår flera steg innan Mercosur-avtalet kan träda i kraft, skickar det en signal till omvärlden: Döm inte ut framtiden för utrikeshandeln. Men tunga medlemsländer som Frankrike är skeptiska, vilket innebär att ett godkännande ännu inte är hugget i sten.
Här kan Sverige spela en viktig roll genom att övertyga mer tveksamma medlemsländer. Ur ett svenskt perspektiv ligger det i tangentens riktning. Främst eftersom motståndet mot onödiga, kostsamma handelshinder länge har utgjort en politisk hållning som förenat såväl vänster- som högerblocket i svensk politik, och som i förlängningen har bidragit till ett ökat välstånd.