Bygglov för attefallhus är under översyn.
Svenska byggregler kan få en att slita sitt hår. Få vet det så väl som pensionärerna Inga-Lill och Bo Ragnar, som måste riva sitt attefallshus eftersom det står 34 centimeter, en ynka linjalslängd, från tomtgränsen. Processen kring deras attefallshus har pågått i flera år, och de ämnar nu överklaga det till mark- och miljödomstolen, efter att länsstyrelsen meddelat sitt rivningsbeslut.
Att bygga huset kostade, att riva det kommer kosta, och utöver det tillkommer ett saftigt vite på 100 000 kronor – för mycket för två pensionärers plånböcker. Två pensionärer som bara ville bygga ett litet gästhus för familjen. Slutar processen i rivning har de betalat hundratusentals kronor för ingenting; ett ytterst dyrköpt misstag.
Nu vill regeringen, tack och lov, förändra reglerna kring bygglov. Eller förenkla, förtydliga och renodla för att citera hur bostadsminister Andreas Carlson (KD) beskrivit reformen. Slopade krav ska göra det lättare att bygga till vind, installera solceller eller takfönster, och att göra tillbyggnader.
De märkliga politiska byggena friggeboden på 15 kvadratmeter och attefallshus på 30 ersätts dessutom, med en pott på upp till 30 lovfria kvadratmeter att disponera som man vill.
Det nuvarande regelverket har gällt i femton år, med ett antal ändringar längs vägen som gjort det svårare att överblicka. Därav behov av förenklingar och förtydliganden. Det handlar om att göra det lättare att förstå, för byggherrar såväl som vanliga människor som överväger att bygga om eller bygga till hemma. Förhoppningsvis minskar det risken för små missar som blir katastrofala. Det ska vara lätt att bygga rätt, och det administrativa krånglet ska minska.
Men de uppdaterade reglerna lär inte hjälpa Inga-Lill och Bo. Fallet illustrerar vilka värden som är viktiga när det kommer till hur vi ska få bygga, och vilka gränser som byråkratin bör sätta.
Respekt för äganderätten borde innebära att folk överlag får styra själva över sin tomt och sitt hus, så länge det inte stör natur eller grannar allt för mycket. Även om man inte förespråkar total bygganarki, är det lätt att se hur systemet många gånger blir allt för krångligt, restriktivt och hämmande, och önska mer frihet. Komplexa regelverk gör alltid att betydligt mer makt hamnar hos den som har tid och/eller resurser att sätta sig in i dem.
Mimmie Björnsdotter Grönkvist är skribent på Liberala nyhetsbyrån.
Särskilt känsligt kan förstås just byggande nära tomtgräns vara, men en grundregel borde vara att om bygget är okej för grannarna så är det okej. De som bor i närheten av Inga-Lill och Ragnar gav också sitt godkännande – men det spelade ingen roll, eftersom attefallshuset stod för nära de grannarnas tomter utan mot kommunal mark, och kommunen visade sig vara en långt mindre generös granne. "Myndigheterna trycker till den lilla personen" säger parets son Ola och det är svårt att inte hålla med, och förfasas.
Regeringens ändringar är ytterst välkomna. Det borde vara lättare för människor att bygga på sin egen tomt. Det man kunde önska sig utöver det, inte minst för paret Ragnars skull, är att vitena för privatpersoner kunde sättas något lägre och att reglerna tillämpas något mindre drakoniskt. För vad hjälper förbättrade regler, om kommunala byråkrater envisas med att läsa dem som fan läser Bibeln.